Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På peruanernes sida uppgick förlusten till omkring hundra döda och sårade. Redan i
drabbningens början blef en 300-pundig Armstrongskanon i batteriet n:o 7 demonterad och straxt derefter
sprang batteriet n:o 3 i luften med allt hvad deruti fanns. En vårdslöst handterad perkussions-bomb
kreverade nemligen inne i tornet, hvarvid dettas krutförråd antändes. Explosionen demonterade de
båda kanonerna och dödade alla, som för ögonblicket befunno sig i tornet, ibland hvilka señor Galvez,
Perús marin och krigsminister, befann sig. Det sades, att spanjorerne hade slösat bort så stor del
af sin ammunition i Valparaiso, att de här endast hade ett obetydligt förråd massiva kulor att
använda, men det oaktadt torde staden knappast hafva undgått att blifva nedskjuten, om de
försvarsåtgärder dess invånare vidtagit varit mindre verksamma. Af det lilla man har att lära af denna i
sig sjelf obetydliga affär tyckes sålunda den slutsatsen kunna dragas, att mycket nog kan uträttas
med små tillgångar, blott dessa äro af fullgod beskaffenhet och om man kan finna män tillräckligt
skickliga att handtera dem. Hvad Perú beträffar, så kunna visserligen hvarken dess officerare eller
soldater i allmänhet sägas intaga något framstående rum i detta afseende, men der fanns likväl
att tillgå en handfull män, som såväl genom i andra länder förut vunnen erfarenhet i krigareyrket,
som genom sina militäriska talanger för öfrigt, bidrogo till ordnandet af försvarsarbetena och
sedermera äfven ledde sjelfva försvaret på ett sätt, som spanjorerne ganska kännbart fingo erfara. De flesta
af dessa personer voro utländingar och det hviskas till och med om, att sjelfva Englands och Förenta
Staternas diplomatiska agenter i Lima, hvilka båda voro gamla militärer, hade en icke obetydlig andel
i försvarets ledning under bombardementet.
Medan vi äro inne på kapitlet om Perús militärväsen må vi nämna, att presidentens armé,
hvilken icke alltid kan anses vara hela republikens, då landet nästan ständigt är söndradt i flere
eller färre politiska partier, hvart och ett med sitt anhang af beväpnadt folk, utgöres af omkring
8,000 man, alla af mer eller mindre färgad ras, men de flesta rena indianer. Soldaterne äro i
allmänhet småväxta, men se ganska härdiga ut och hafva naturligtvis under de ständiga upproren,
hvarunder de alltid taga den ledares parti, som lofvar bästa solden, eller rättare, som icke gifver någon sold
alls, vunnit en viss krigsbildning, hvilken deremot icke lär delas af deras officerare, som under
striderna oftast nödgas underkasta sig soldaternes vilja. Derigenom upphör naturligtvis hvarje skymt af
disciplin, och efter hvarje drabbning, den må vara vunnen eller förlorad, upplöser sig en del af
trupperna till röfvarehorder, hvilka äfven under djupaste fred, som nu var händelsen, göra landsbygden
högst osäker.
Ehuru Prado blott hade varit president en kort tid, talades redan i många kretsar om hans
osäkra ställning till följd deraf att han icke på flere månader förmått utbetala sold åt sina soldater,
och ett af de vanliga militärupproren väntades följaktligen. Alla i Lima och Callao boende främlingar
voro äfven mycket oroliga samt beredda att hvarje ögonblick få stänga sina butiker och innesluta sig
i sina hus — deras enda tillflykt, då de oroliga soldathoparna börja genomströfva gatorna, pockande
på sold. Af samma anledning ser man också hvarje landtgård och till och med hvarje qvarter i
småstäderna på landet omgifna af höga murar, hvilkas portar stängas om nätterna. Det oaktadt hör man
ofta omtalas plundringar på landet, och rån eller till och med mord inträffa alltför ofta i sjelfva
städerna. Det tilldrog sig för icke länge sedan midt på ljusa dagen på en af Callaos gator, att
förvaltaren på ett engelskt örlogsfartyg blef öfverfallen af negrer och med pistolen för hufvudet fråntagen
allt hvad han egde, till och med kläderna på kroppen, så att han nödgades i djupaste negligé vandra
genom staden för att komma ombord på sitt fartyg, glad att hafva undsluppit med lifvet.
Man ser visserligen stundom något som kallas polis i Lima och Callao, men denna representeras
af några här och der på stolar i gathörnen sittande, smutsiga och illa klädda män af högst
tvetydigt utseende. Deras vapen utgöres af en klumpig studsare, som man ser sticka fram emellan
vecken på den trasiga ponchon, under det den slokande stråhatten beskuggar en svartmuskig och
boflik fysionomi, som är mera egnad att ingifva den passerande farhåga än förtroende.
Vår önskan att här företaga några ströftåg på hästryggen inåt landet tillintetgjordes såväl
genom här boende främlingars försäkran om det vådliga uti ett sådant företag som genom svårigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
