- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
49

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att, om man också erbjöde hvad pris som helst, erhålla hästar. På en enskild sådan och i sällskap
med dess egare, en i Lima boende engelsman, mr Williams, hade författaren dock nöjet att en
morgonstund få göra en utflygt till en icke långt från hufvudstaden belägen by, Magdalena, hvarest
lemningar af ett fäste eller något dylikt finnes från den tid, då landet styrdes af Incas. Dessa ruiner
bestodo af några kubiska adobeblock af 8 till 10 fots sida, som tycktes hafva utgjort grunden till en
större, fyrkantig byggnad. På östra sidan af denna syntes spår efter en trappa, under hvilken man
för kort tid sedan anträffat ett slags katakomb, innehållande rikt prydda mumier. Dessa hade funnits
placerade i sittande ställning uti stora urnor af lera och hade blifvit förda till Limas museum,
hvilket säges innehålla rikhaltiga samlingar af peruanska antiqviteter, men till hvilket vi förgäfves sökte
vinna tillträde under vår vistelse här.

På återvägen till staden något sednare på dagen, då trafiken på vägarne i dess närhet var
som lifligast, öfverraskades vi af något, för Sydamerika eljest ganska ovanligt, nemligen att finna alla
mötande indianer och cholos helsa oss vid passerandet, liksom man ofta finner landtfolket i Sverige
helsa på resande. Detta förklarade vår följeslagare härleda sig från en hos infödingarne ännu gängse
tradition, att deras fordna herskare, Incas, skulle hafva varit — rödhåriga, hvarför äfven hvarje
ljuslätt främling här i landet får del af den vördnad, som fordom visades regenten. Det förefaller oss,
som spanjorernes afkomlingar af denna omständighet borde känna sig ganska missbelåtna med sina
egna mörklagda drag, om det blott är en ljus by, ljust hår och blå ögon som behöfves för att ingifva
infödingarne den vördnad för dem, som de nu sakna.

Efter hvad vi sågo af Perús indianer, äro dessa utrustade med väl proportionerade figurer samt
icke frånstötande anletsdrag. De äro alla numera till en viss grad civiliserade, d. v. s. de äro döpta,
bära krucifix och kunna göra korstecken, kläda sig på samma sätt som de på landet boende hvita
samt tala spanska. Deras antal är ganska stort och de kunna sägas representera Perús bondfolk,
såvida detta uttryck får utgöra benämningen på något visst element af ett lands befolkning. Man
ser dem hvarje dag indrifva hela karavaner af hästar och mulor till Lima lastade med frukt,
grönsaker, mais och andra landtmannaprodukter, och oftast finner man då ett sådant tåg ledas af qvinnor
till häst. Qvinnornas drägt liknar i det närmaste männens och är hvad poncho och hatt beträffar
alldeles densamma. Som de äfven sitta till häst på samma sätt som männen, är det icke lätt att i
hast skilja de båda könen från hvarandra.

Indianhalfkasten, eller de s. k. cholos, träffar man deremot vanligast som tjenare i husen
eller som handtverkare i städerna. Det är en intelligent oeh ganska vacker ras samt anses näst
importerade kineser vara de bästa tjenarne inom Limas familjer. De sägas till och med vara
ärliga, men lära på sednare tider hafva fått del af en mängd kommunistiska frihets och
jemnlikhetsidéer, hvilket gifvit anledning till flere oroligheter inom staden, och fruktan för flere sådana
var ganska stor inom familjerna i Lima. Detta talar icke mycket för den husliga trefnaden på
denna plats, men man vänjer sig förmodligen vid dylikt liksom vid allt annat och vi sågo en dag en
af våra bekantskaper i Lima helt ogeneradt med käppen återställa ordningen bland sin uppstudsiga
tjenstepersonal.

Bland choloqvinnorna, »las cholitas» träffar man stundom verkliga skönheter och de utmärka
sig framför andra menniskoraser genom sitt yppiga hår, hvarmed de äfven förstå att kokettera på
mångahanda sätt. På hästryggen äro de riktiga amazoner, och under de då och då i Limas
omgifningar förekommande kappridterna, hvarmed den lägre befolkningen, män som qvinnor, roar sig, tager
en choloflicka ofta priset. Det är i sanning också en tafla väl värd att se, när en sådan ilar fram
på en löddrig häst öfver slätten, med sina långa lockar fladdrande kring de bruna skuldrorna och
kring en figur, som genom sina symmetriska proportioner skulle vara en begärlig modell för mången
bildhuggare eller målare.

En plats i Lima, som främlingar sällan underlåta att besöka, är dess marknadstorg, »el Mercado
del Comercio», hvilket som vi förut sagt intager platsen efter det nedrifna klostret »Santa Catalina».
Det utgöres af en fyrkantig, genombruten jernbyggnad af omkring 400 fots sida. Byggnadens tak,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:39:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eastillaha/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free