- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
51

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detta eljest så oumbärliga bihang till hvarje Confucii bekännare, har fått stryka för den
peruanska saxen. Så kommo vi en dag in till en hårfrisör, hvilkens hela arbetarepersonal utgjordes
af kineser, men kineser i svart frack, mustascher, pipskägg och hår så lockigt och pomaderadt
som på någon peruansk »dandy», och hade det ej varit för de uppvinklade ögonen och det
omisskänneligt mongoliska draget kring munnen, så skulle vi trott oss vara betjenade af så renblodiga
sydeuropéer som möjligt.

För att oaktadt den rådande osäkerheten få se så mycket som möjligt af landet gingo vi en
dag med jernväg till den lilla staden Chorillos, Perús »Biarriz», som ligger invid hafsstranden,
omkring fem mil söder om Callao. Vägen leder igenom en ganska vacker och jemnt uppodlad trakt,
emellan Cordillerans utsprång på ena sidan och kustlandet med dess små städer, Barrancas och
Miraflores på den andra. Chorillos är en liten snygg och väl hållen stad, belägen på sjelfva
kanten af en mot hafsstranden brant stupande platå. Hit flyttar Limas förnäma verld sommartiden för
att bada och spela, och kanske det sednare mest. Nu voro likväl de flesta gästerna resta och den
lilla staden var tyst och lugn. Dess gator äro trånga och krokiga men ovanligt rena för denna del
af verlden. Ett slags alameda är anlagd framför staden åt sjön till, och man har derifrån en god
utsigt öfver hafvet och stranden med dess linier af hvita badhus. Här, liksom det äfven lär ske på
flere ställen i Europa, bada båda könen tillsammans. Man går in i ett badhus, ikläder sig
badkostymen, som består af benkläder, en blus, ett par skor med hårda sulor till skydd emot musselskalen
på hafsbotten samt en halmhatt. Sålunda utrustad springer man ut i det långgrunda vattnet, tilldess
man fattas af den inrusande strandbränningen, hvars kraft dock dessförinnan är till större delen
bruten af ett utanför liggande ref, samt låter sig införas af densamma emot stranden, för att förnya
samma experiment, till dess man har fått nog. Uppkommen på det torra, stiger man ned uti en
fotsdjup marmorbassin samt öfversköljes med en regndusch af sött vatten för att blifva qvitt hafsvattnets
klibbiga lemningar och är åter redo att anlägga sina rätta kläder.

I ett klimat som detta äro dessa hafsbad i högsta grad uppfriskande och angenäma, och
för menniskor, som likt Limas invånare tillbringa nio månader af året instängda i sin af dam
och garrua omhöljda stad, måste de vara alldeles nödvändiga. Att äfven härvarande badgäster
tänkte detsamma, kunde man döma af de talrika grupper, som hela dagen i ända syntes tumla om
i bränningen.

Under vår bortovaro hade en tilldragelse egt rum i Lima, som ungefärligen bevisar, hvilka mått
och steg dess myndigheter taga för att utrota stråtröfveriet i trakten. Trenne i Lima boende
engelsmän hade ridit ut åt Mirafloresvägen, då den enes häst hastigt stannades af en neger, under det en
annan i samma ögonblick bakifrån dödade dess ryttare med ett pistolskott. Dennes följeslagare, som
måste rymma fältet för att icke dela sin väns öde, tog kortaste vägen till polisprefekten i Lima och
anmälde förhållandet. Dennes svar blef: »Hvarför sköt ni icke ned de bofvarne?» — och dervid
förblef saken.

Innan vi lemna Lima, kunna vi icke underlåta att omnämna ett egendomligt bruk härstädes,
hvilket är lika betecknande för den ton, som råder på platsen, som det är i ögonen fallande för en
främling. Det är nemligen den mani stadens invånare och i synnerhet invånarinnor hafva att
utställa sina porträtt till allmänt skärskådande i fotografernes expositionslokaler och fönster. Några
unga damers mer eller mindre tjusande konterfej voro till och med reproducerade i flere dussin
upplagor och lika många ställningar samt infattade i ramar, hvilkas dyrbarhet betecknade gifvarinnans
värde — i guld. Ty det är icke blott fotograferne medgifvet att sålunda utställa sina kunders
porträtt, utan de få betaldt för att de göra det, hvar och en söker fängsla genom sin skönhet, och
när denna enligt landets bruk måste vara dold bakom slöja och mur, har man funnit på detta
medel att blifva sedd, — och hvad ondt ligger väl deri? Men huru mången skulle icke önska att vara
fotograf i Lima!

Temperaturen i denna trakt af jorden är den jemnaste och behagligaste man kan önska sig.
Värmen öfverstiger sällan 29° Cels. och understiger aldrig 20°. Äfven jordbäfningarna, förr så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free