- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
52

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allmänna, hafva under en lång följd af år varit sällsynta, men de väntas desto våldsammare då de
inträffa [1]. Det under 1746 års jordbäfning af hafvet uppslukade gamla Callao låg nära Callao udde,
och vid lugnt väder, då vattnet är klart, äro ruinerna deraf ännu synliga på några famnars djup.
Den inrullande hafsvågen kastade vid detta tillfälle en i hamnen liggande fransk fregatt långt upp på
land, och på halfva vägen upp till Lima, d. v. s. omkring 100 fot öfver hafsytan, står ett kors, som
betecknar platsen der den stannade. På San Lorenzo-ön är ett annat dylikt märke, som är inhugget
i den åt land vända sidan af klippan, på omkring 250 fots höjd öfver vattnet. Det säges beteckna
det gamla vattenmärket, ty under samma jordbäfning höjde sig öns ena sida, hvarigenom densamma
erhöll det kantrade utseende den nu framställer.

*



Det var med allmän tillfredsställelse vi ombord på »Zealous» den 14 maj hörde ordern »Alle
man gå till segels!» ljuda genom skeppet, ty samtliga voro vi trötta vid denna osunda plats, der vi
för öfrigt legat länge nog för att enligt sjömäns vana längta till sjös igen. Den lätta landbris, för
hvilken vi under fulla segel gledo ut ur hamnen, öfvergick redan innan kusten förlorats ur sigte till en
laber sydost-passad, hvilken så småningom tilltog i styrka, och innan den tropiska solen ännu höljt
sig i sin aftonskrud af gyllene moln, ilade »Zealous» med jemn fart af nio mil i timmen emot sitt
nästa mål, som var San Francisco.

Och nu började en 44 dagars segling, så angenäm, som den mest illusoriska barndomsdröm
kunnat måla en dylik. Det var en riktig lustresa. Från en ren, djupblå himmel lyste en klar sol,
då och då, blott för ett ögonblick skymd af dessa luftiga, violettfärgade dunster, som kallas
passadmoln och som i sjelfva verket äfven äro lika tillförlitliga tecken till att man kommit inom
passadbältet som flygfiskarne. En jemn, frisk bris krusade hafvets, ej ens af den vanliga oceandyningen
upprörda yta och meddelade åt atmosferen denna angenäma och uppfriskande elasticitet, som är så
egendomlig för passadregionen och gör, att äfven den vid klimatet ovane knappast känner, att han
har en tropisk sol öfver sitt hufvud. Jemnt och stilla, liksom sjelfva seglingen, förflyter äfven lifvet
ombord under sådana förhållanden. Den höga temperaturen tillåter inga långvariga och mera
ansträngande arbeten, så vida dessa ej äro af nöden påkallade. Exercistiderna afkortas, en hel del
etikett bortlägges, och sjelfva vaktgöringen förvandlas nästan till ett latmansgöra. Men tjensten
erbjuder likväl tillräcklig verksamhet och omvexling, för att icke lifvet skall blifva enformigt. Se här, huru
en dylik passaddag passerar inom relingarna.

Morgonen är otvifvelaktigt den behagligaste tiden af dygnet. Med nöje lemnar man den
qvalmiga bädden för att efter ett bad och en efter det milda klimatet lämpad toalett skynda att
njuta af däckets renare luft och svalka. Deruppe är nu allt friskhet och lif. Det nyss spolade
däcket ångar af renhet och de kantsatta seglen tyckas med dubbel begärlighet uppfånga den friska
morgonbrisen. Helsa och godt lynne lysa i allas anleten, från navigationsofficerens, hvilken
omgifven af ett dussin kadetter med sextanter fattat posto på hytten om styrbord för att taga en
»longitud» af solen, till blåtröjornas, som i grupper på gångborden och backen med längtande
blickar vänta på frukostsignalen. Knappast hafva äfven åtta ljudliga slag på skeppsklockan förkunnat
tiden vara inne härför, förrän den väntade ordern höres akterifrån, åtföljd af ett utdraget qvitter
från skepparnes pipor. En stormlöpning af besättningen börjar derpå ned till trossbotten och dess
messbord, der chokladen redan doftar ur 600 koppar. En qvarts timme sednare tillkännagifver en
hornsignal, att officerarnes frukost är färdig, och med undantag af vakthafvande officeren, utkikar,
rorgängare samt några få andra är nu hvar och en under följande halftimme sysselsatt med att sköta
sin egen beqvämlighet.

Efter frukosten börjar den allmänna putsning af kanoner, handvapen och »blankverk», som
skall sätta kronan på morgonens, hvarje dag ombord förnyade rengöringsarbeten. Det är ett

[1] Denna förväntan gick också i fullbordan år 1868.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:39:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eastillaha/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free