Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
observatörer nu synas som bäst sysselsatta med att taga middagshöjden till latitudens bestämmande,
ty solen står redan nära zenith. Snart ses äfven den ena sextanten efter den andra nedtagas från
ögat. Den glödande himmelskroppen har kulminerat. Tiden jemte latituden rapporteras af vakthafvande
officeren till chefen, hvarpå åter de fyra par klämtningarna höras från skeppsklockan, betecknande
att klockan nu är 12 och dermed tiden inne för besättningens middag och officerarnes
»luncheon» eller lillmiddag.
Ett nytt dygn börjas ombord, och det gamla dygnets seglade kurs och distans utmärkes i det
stora kortet på chefens kajutbord med en af dessa små blyertspunkter, som utgöra de enda märken,
hvarmed man betecknar sin väg på den spårlösa oceanen.
Klockan 2 börjar åter exercis och arbeten liksom på förmiddagen, ehuru nu blott med vakten,
och klockan 5 mönstras besättningen vid kanonerna för andra gången. Efter denna mönstring göres
aftonbön, och härpå följer den på örlogsmän sedvanliga refningen af märssegel — en akrobatisk täflan
emellan de tre topparnas märsgastar, uti hvilken den engelska blåtröjan med den benägenhet för allt,
som liknar sig till kroppslig styrka och vighet, som utmärker hans nation, också deltager med hela
sin själ. Nu äro dagens egentliga arbeten öfver, och alla, utom vakten, hafva aftonen för sig sjelfva.
De som mest njuta af denna frihet äro ungherrarne, som denna tid på dagen med vederbörlig
tillåtelse förvandla halfdäck till en cirkus för allahanda kroppsöfningar, i hvilka äfven officerarne
deltaga. Tröjor och halsdukar försvinna, under det boxhandskar, svärdkäppar och floretter framtagas,
och nu börjar ett fäktande, ett boxande och ett brottande, så ihärdigt och hårdnackadt, som blott
unga, brittiska sjömän kunna åstadkomma det. Någon ovanlig skicklighet eller »vetenskaplig»
bildning ådagalägges väl i allmänhet ej härvid, men så mycket större är utvecklingen af styrka och
vighet, — egenskaper, så nödvändiga att besitta och underhålla för hvar och en, som gjort sjölifvet till
sitt yrke, men, på samma gång, huru ofta förbisedda!
Under det dessa olympiska lekar föregå akterut, är det ej mindre lifligt på backen. Ett stim
flygfisk har nyss passerat bogen, förföljdt af en skara ystra boniter, hvars glänsande ryggar beteckna
deras väg, der de i långa linier röra sig i vattenbrynet och synas närma sig skeppet. Ett halft
dussin harpuner äro redan i beredskap för deras feta ryggar, på klyfvarbommen, på stampdäfverten och
på sjelfva vaterbomsnocken. Nu äro de under förstäfven för att med ett trotsigt språng och en
högljudd blåsning passera för om det framilande skeppet. Men harpunerna äro på förhand höjda, och
af de många med kraft och vana slungade jernen blir alltid något qvarsittande i ett olyckligt djur,
som under qvalfullt sprittande och folkets jubel upphalas på däck. När fiskarlyckan är god, har man
på detta sätt en ganska ätbar fiskrätt på bordet följande middag.
Men den tropiska skymningen är kort. Knappast har solen sjunkit, omstrålad af sitt glödande
molndraperi, förrän himlen i öster börjar mörkna. Dagens färger mattas mer och mer, och en qvarts
timme sednare beteckna blott några sepiafärgade molnstrimmor i vester, hvar det lysande klotet
försvunnit. Men innan man hunnit taga ögonen från detta, hvarje dag förnyade, men dock ständigt
omvexlande och aldrig tröttande skådespel af en solnedgång inom tropikerna, höres musik af
horninstrument muntert ljuda genom skeppet. Det är den gamla, engelska melodien: »Oh! the Roast-beef of
old England», som kallar officerarne till middag. Några minuter sednare är det långa, med några
och 20 kuvert dukade bordet i gunrummet fullsatt. Pastorn läser till och ifrån måltiden, der, efter
engelskt bruk, »beef», »mutton» och »ham» utgöra hufvudrätterna, så långt tillgångarna i visthuset
medgifvit detsamma. Har man icke varit för länge från hamn, så händer det äfven, att hofmästaren
består med både blommor på bordet och frukt till desert, sedan bordduken efter måltiden borttagits
och vinkarafferna börjat cirkulera. Det första glaset höjes då alltid för »the Queen», och sedan detta
är tömdt, kan man dricka mycket, litet eller intet alls, allt efter tycke och smak. Med den svala
aftonluften, som spelar ned genom de öppna »skylighten» blandas tonerna från musikkåren, som
underhåller med taffelmusik, och den muntra stämningen vid bordet gör hvarje middagsmåltid till en
liten fest, ehuru tarfliga och för en landtbo helt säkert föga uppskattade anrättningarna för öfrigt
kunna hafva varit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
