- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
61

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

endast med ett genombrutet jernskrank, så att matsalens gäster kunna se, huru maten lagas, och
kontrollera den snygghet, som dervid iakttages. Några hundra ventiler emellan fartygets reling och
vattengång gifva mer än tillräckligt ljus åt salen, der 300 gäster kunna bespisas på en gång.

Ofvanpå det förstnämnda eller egentliga däcket kommer ett annat täckt sådant, eller »the
parlour-deck». Detta, som kanhända är den behagligaste våningen i hela fartyget, utgöres af en enda
stor salong, inredd med samma, om icke större lyx än våningen inunder. Åt alla sidor öppna sig
dörrar till en, rundt hela fartyget löpande, täckt veranda, hvarifrån passagerarna kunna njuta af frisk
luft under betraktande af de under färden framträdande landskapen, utan att behöfva utsätta sig för de
på andra orters passagerarefartyg ofta förekommande obehagen af stenkolsrök, regn eller kollision med
besättningen. I rummets midt äro prydliga jernkaminer, att använda under den kyliga årstiden, och
ett helt orangeri af utvalda klängväxter höljer de genombrutna väggarna.

Häröfver är nu det egentliga manöverdäcket, hvarest befälhafvaren och dennes officerare hafva
sina hytter i en å dess främre del uppförd byggnad, ofvanpå hvilken åter kommer en femte våning,
styrhuset, ett åttkantigt, af glasfönster omgifvet litet torn, som dominerar hela fartyget, innesluter
»ratten» och kompassen, och som medelst språkrör eller telegrafer står i förbindelse med alla fartygets
undervarande delar.

Att en dylik ark, som i sjelfva verket blott är en stor flotte, hvarpå man bygt ett flere våningar
högt hus, med full last af gods och passagerare, hvilkas antal stundom uppgår till 600 och deröfver, allt inrymdt på en betydlig höjd öfver vattnet, icke har utseende af att vara hvad man kallar
en god sjöbåt, är helt naturligt, och likväl har man ofta haft exempel på, huru lyckliga resor på
långa distanser blifvit gjorda med dessa fartyg i öppet vatten och med ansenlig sjö. Hvad denna
sjöduglighet beträffar, så lära likväl akterhjulbåtarna vara de andra öfverlägsna. De förra hafva sin
maskin akterut samt tvenne eller flere liggande cylindrar, hvilkas pistonstänger verka medelst långa
vefstakar på hjulaxeln, som hvilar på ändarna af grofva, ifrån fartygets akter utspringande trädäfvertar,
hvilka sålunda äfven uppbära hjulens tyngd. Dessa sednare äro vanligen blott två till antalet, men
man ser stundom äfven ända till sex sådana i bredd och under dessa styrapparaten, som består af ett
halft dussin låga, men breda roder, hvilka alla hafva en gemensam rorpinne.

Man kan knappast tänka sig något mera fantastiskt i fartygsväg, och vi hafva hört gamla
sjömän erkänna, med hvilken verklig förvåning de första gången i Hudson- eller San Lorenzo-floderna
under natten och i tjocka sågo ett dylikt monster skjuta fram ur dunklet, med den höga balansen
spöklikt svängande bland gnistorna från rökfånget, samt gifvande sig tillkänna med en högljudd
rytning ur signal-luren.

Men några af våra nya amerikanska vänner, som sällat sig till oss, hade andra planer för
vårt tidsfördrif än att låta oss på detta sätt promenera bort dagen på gatorna eller hamnens fartyg,
och vår rundresa på dessa sednare, bland hvilka många flere kunde hafva varit värda ett besök, måste
följaktligen afbrytas. Ty under det diplomaterne i Washington och London med hetta och i publikens
ögon med små utsigter till fredlig lösning diskuterade frågorna om »Alabama» och Feniernes
förmenta beskydd i Förenta staterna, rådde här på kusten emellan oss, såsom gäster, och San
Franciscos goda invånare, såsom värdfolk, det allra innerligaste förhållande. Gästfriheten å ömse sidor
var nästan obegränsad, och sällan har väl ett sådant »entente cordial» egt rum emellan två nationer,
som emellan John Bulls söner och deras kusiner här på den californiska stranden. Dagarne i ända kommo
ångare, fullastade med passagerare, som stego ombord hos oss för att bese det största örlogsskepp, som
någonsin visat sig i deras hamn, så att vi under loppet af en dag räknade icke mindre än 1,700 besökande
inom relingarna. I motsvarande skala haglade inviter till stadens familjer, klubbar och samfund af alla
slag, och då man kom i land, var det ingen ända på inbjudningar »to licker up», som yankee’n älskar
att uttrycka sig. Ej heller var det alltid så lätt att undandraga sig dessa, med den mest ohöljda
hjertlighet framstälda uttryck af de tillfälliga värdarnes generositet och välvilja, ty det anses ännu i
dag i Californien såsom mindre artigt att vägra taga ett glas med den som bjuder, huru afsvuren fiende
man än må vara till dryckesvaror. För några år sedan skulle det till och med hafva varit en grof

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 21 12:42:10 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free