Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förolämpning, som endast blod kunde hafva godtgjort, att icke dricka med hvarje »slusk», som
behagade anfalla en person på gatan med anhållan att få dricka ett glas med honom, och ännu
i dag hör man berättas, huru resande med knapp nöd sluppit ifrån dylika ohyfsade angrepp på deras
personliga frihet under deras färd genom dessa platser öster om Sierran, der lynch-lagen ännu tillämpas
och revolvern eller bowie-knifven dessutom äro de enda lagskiparne. Men Dixon har redan i sitt
utmärkta arbete »New America» skildrat dessa förhållanden, och oss tillkommer det endast att
anmärka, att desamma numera höra till traditionerna i San Francisco, som kanske i närvarande tid är
den lugnaste och ordentligaste stad i hela Unionen. Men det var icke utan mycket arbete och stora
ansträngningar, som det blef så, och som det icke torde vara allmännare bekant, huru man åvägabragt
denna reform, som hvarje ny stad i den »Stora vestern» har haft eller ännu har att genomgå,
så vilja vi omnämna en af de institutioner, som kraftigast bidragit dertill.
När oordningarna inom staden emot slutet af år 1851 nått sin höjd och statens myndigheter
befunnos oförmögna att vidare skydda dess inbyggare emot den samling vagabonder af alla nationer,
som samlat sig der och gjorde lif och egendom lika osäkra, beslöto några af stadens män att sjelfva
taga lagskipningen om hand. De inrättade då en s. k. »vigilance-commitee», eller frivillig, hemlig polis,
hvilken under loppet af ett par år befriade staden från åtminstone de värsta orostiftarne. Ett slags
lugn måste äfven hafva uppstått inom samhället ifrån denna tid, ty man hörde sedan icke talas om
vigilance-förbundet förrän 1856.
Det har stundom visat sig vara en följd af det amerikanska systemet af allmän rösträtt, att
makten inom en stat fallit i händerna på ett politiskt parti, hvilket sedan efter behag utsett
medlemmarne af sin styrelse. Ofta och isynnerhet i de större städerna voro dessa individer män af låg
karakter, hvilka begagnade sig af alla de medel, som deras politiska ställning gaf dem, att göra affärer
för egen räkning. Så var förhållandet år 1855 i San Francisco, och så lär det ännu i dag vara i
Newyork. Det parti, som nyssnämnda år hade makten om händer i San Francisco, drog icke i
betänkande att till höga poster inom samhället tillsätta män af erkändt dålig karakter, och bland dem
till och med sådana, som begått talrika brott. I synnerhet voro tjenstemännen vid de allmänna valen
(elections) samvetslösa personer, som, sedan valurnorna blifvit fylda och tillslutna, borttogo vissa
röstsedlar samt ditlade andra i stället, hvarigenom män af deras liga blefvo valde. Sådana händelser hörde
icke till undantagen utan till regeln, och bedrägeriet praktiserades år efter år under beskydd af de
högst uppsatta män i staten. Bland sådana »ballot-stuffers», som de kallades, var en viss James Casey,
en man, som hade suttit fängslad i Newyork för stora försnillningar. Han hade föga uppfostran, men
betydlig erfarenhet vid behandlandet af kommunala frågor, mycken bestämdhet och en i Amerika mer
än annorstädes uppskattad förmåga att »hålla tal». I San Francisco lyckades det honom att blifva
utvald till »inspector of elections» i ett af stadens distrikt, och som han under denna befattning hade
uteslutande kontroll öfver valurnorna, begagnade han denna omständighet såväl till att uppehålla sin
egen plats som till att skaffa röster åt sina vänner eller åt dem som betalte högt. Mot slutet af
nyssnämnda år blef han äfven intagen såsom medlem af »the board af supervisors», hvilket skulle kunna
öfversättas med »rådman», men vid hans val gick man tillväga på ett sätt, som hos hvarje
förståndig menniska förtog allt tvifvel om, att hela affären var ett bedrägeri. En populär och
framstående tidningsredaktör redogjorde också för hela händelsen i sitt blad, hvari Casey fick uppbära en
mängd vackra epitet, såsom bedragare, »ballot-stuffer» och brottsling m. m. Men följande dag sköt
Casey ned redaktören. Mordet egde rum på öppen gata, och såret var dödligt. Så snart ryktet härom
hunnit sprida sig, blef det stor uppståndelse i staden. Tusentals ursinniga män samlade sig på gatorna
under ropet »lynch him!», och Casey hade blott guvernören, som låtit arrestera honom, att tacka för
lifvet den dagen.
Samma natt blef likväl vigilanceförbundet pånyttfödt. Bland 12,000 hvita medborgare läto 9,000
genast enrollera sig såsom medlemmar af förbundet. Dessa fördelades i militära kompanier, skaffade
sig vapen, valde officerare och bygde sig en skans. Guvernören befalde dem att afväpna och hotade
att använda militärmakt emot dem, men de bjödo honom spetsen, omringade statsfängelset samt uttogo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
