- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
65

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Dessutom hafva de talrika kineserne åtskilliga tempel för sin Buddha-dyrkan, hvarest de samlas
minst en gång om året för att fira sina offentliga ceremonier. Ett af dessa är en byggnad af
omkring 30 fots längd, 18 fots bredd och 12 fots höjd. Det har i ena ändan en rödmålad afgudabild i
kroppsstorlek, framstäld i nedhukad ställning. Rundt omkring denna hänger en mängd standar,
fanor och draperier af siden samt taflor med brokiga inskriptioner på kinesiska. Midt framför belätet
står ett bord och på detta en mängd fantastiskt formade matkärl af porslin och brons, hvaromkring
en mängd brinnande ljus och s. k. djoss-spön sprida en sky af rök. På ett annat bord äro blommor,
frukt och matvaror uppdukade, tillsammans med en hel mängd kinesiska småsaker, som ej så noga
kunna specificeras. De religiösa ceremonierna utföras af prester, som äro klädda i långa koltlika
rockar och hvilka vandra rundt omkring rummet under bugningar, knäfall och böner framför bilden.
Många af kineserne hafva äfven sina egna små Buddha-bilder hemma, framför hvilka alltid synas
brinnande vaxljus. En gång om året tåga de mangrant ut med musik och i procession till den
offentliga begrafningsplatsen vid Yerba Buena, der de magasinera sina döda, och der hålla de då vid dukade
bord gästabud med de dödas andar.

Vi nämnde, att kineserne blott magasinera sina döda här, ty ingen rättroende Buddhaist får
multna i annan jord än fäderneslandets. Då derför någon kines i Californien dör, samlas hans ben,
sedan de blifvit väl rengjorda, och inpackas i små zinklådor med den dödes namn på. Dessa lådor
deponeras derpå i benhuset vid Yerba Buena. Sjelfva rengörings- och sorteringsarbetet förrättas
hufvudsakligen af kinesiska qvinnor, till hvilkas befattning det sålunda hör att preparera sina döda
syskons qvarlefvor, genom att koka dem i stora pannor, hvarvid, med den kännedom man har om
detta ekonomiska folk, det kan antagas för gifvet, att intet afskräde, såsom fett och dylikt, går
förloradt för industrien, hvilken äfven alltid visat sig veta råd att i förädlade former och under andra
namn låta allmänheten komma i åtnjutande af många goda saker, som helt säkert eljest skulle
försmås. Men vare det långt ifrån vår mening att forska ut ljusfabrikationens och charcuteriets
hemligheter i San Francisco.

Förmännen för skeletterings-etablissementen äro förmögna kineser, och när ett visst antal
lådor blifvit fullt, afsändas de till Kina med dertill befraktade skepp. Anlända dit lemnas de emot
qvitto till agenter, hvilka det sedan tillkommer att utminutera den dyrbara lasten till de aflidnes
slägtingar. Nyligen lär man dock börjat låta hemgående Kinaträdare taga jord med sig hit som
barlast, så att kineser numera kunna begrafvas i kinesisk jord på californisk botten, och det himmelska
rikets söner lära äfven fattat tycke för denna metod såsom både billigare och mindre besvärlig
än den gamla.

Det nyssnämnda Yerba Buena är för öfrigt hela San Franciscos begrafningsplats. Den ligger
två mil ifrån staden, utbredd öfver några skogbevuxna höjder, och utgör i och för sig en vacker och
ofta besökt parkanläggning. Hvarje olika sekt eger sitt olika distrikt deraf, och de många prydliga
monumenten i brons och marmor, som här och der resa sig emellan lummiga trädgrupper och
blomsteranläggningar, förtjena ensamt ett besök på stället. San Franciscos omgifning är fattig på
grönska, och det kan ej annat än lända dess invånare till heder att sålunda åt de döda hafva
uppoffrat sin enda jordfläck af frisk och lefvande natur.

Skandinavernas begrafningsplats ligger på en kulle i parkens vestra del samt njuter kanske af
det fördelaktigaste läget bland alla, men våra, mer än andra nationer för enkelhet i dessa afseenden
benägna landsmän hafva likväl icke förrän på sista tiden arbetat på att försköna denna sin
egendom, som derför i jemförelse med de omgifvande grafgårdarne bjert sticker af genom sin tomhet.

Det var likväl af stort intresse att göra en vandring här bland de enkla korsen. Vi beledsagades
dervid af en svensk californier, som under en mångårig vistelse i San Francisco hunnit blifva
väl bekant med hädangångna landsmäns lefnadsöden och kunde förtälja mången intressant, om också
sorglig episod ur deras lif. Flertalet hade vandrat på allt annat än rosor under sina sträfsamma
och äfventyrliga irrfärder genom verlden, till dess de slutligen här, i Yerba Buena, funnit hvila för
sina vid det otacksamma arbetet trötta stofthyddor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free