- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
66

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vi vilja med detta icke säga, att det gått våra landsmän sämre, än de individer af andra
nationer, hvilka i Californien sökt det Eldorado för sina illusioner om frihet, rikedom och oberoende,
som de förgäfves eftersträfvat i sina moderländer, men få äro de emigranter, som under koloniens första
år anlände hit utan att först hafva genomgått motgångens skola i andra länder, och sedan de en gång
anländt hit, var det redan för sent för dem att vända åter, efter att hafva funnit sina sangviniska
förhoppningar förbytta i en verklighet af elände, hvarom blott den kan göra sig ett begrepp, som öfverlefvat
San Franciscos och guldfeberns första tid. Att mången dervid dukade under, är naturligt, och det
var om dessas öde vår vän talade under vandringen på Yerba Buenas kyrkogård. För öfrigt tro vi,
att skandinaverne, af hvilka öfver 2,000 lära finnas i Californien, öfver hufvud taget hafva det bra, och
till och med några af San Franciscos största magnater äro svenskar, hvilket bevisar, att vi, i motsats
till hvad mången vill påstå, alls icke ligga andra nationer efter uti förmåga att rikta oss, ehuru
omständigheterna kanske stundom behöfva komma oss till hjelp för att besegra en mängd medfödda
fördomar och skapa en icke medfödd viljekraft, förutan hvilken all sträfvan efter framgång, åtminstone i
Amerika, är fåfäng. Lyckligast hafva också de emigranter varit, som med stark vilja, goda
arbetskrafter, små pretentioner, någon intelligens och litet penningar anländt hit, ty arbete och förtjenst hafva
aldrig fattats i Californien för den, som icke skytt att med allvar taga i tu med det arbete, som
erbjudits honom, utan afseende på huru hårdt eller främmande detta varit.

Men vi måste lemna emigrationen och dess offer åt sitt öde för att fortsätta vår vandring i
San Franciscos omgifningar. Följande den pittoreska väg, som leder åt vester emellan villor och små
förstäder, emot inloppet till »Golden-Gate» har man snart hafvet framför sig, och hvarje beundrare af
vildt kustsceneri samt en öppen ocean har här tillfälle att på verandan af ett inbjudande litet hotell,
kalladt »Clif-House», välja sin observationsplats. Detta hotell ligger på sjelfva kanten af en hög
bergsudde, hvars fot sköljes af bränningar, under det kusten några hundra famnar sydligare bildar en
långgrund vik, hvars fina sandbotten erbjuder en förträfflig tummelplats för älskaren af hafsbad.
Omkring 500 alnar från stranden ligga några små, spetsiga klippor, kallade »Seal-rocks» af den mängd
sjölejon (Phoca jubata), som i hundradetal hafva sitt tillhåll derstädes. Som närheten af dessa
egendomliga djur drager en mängd besökande till hotellet, har dess egare ingen möda ospard att freda
dem för förföljelse, och somliga af djuren äro derför äfven så tama, att de simma emot stranden och
taga den föda man kastar emot dem. Det är ganska nöjsamt att från husets veranda beskåda dem,
huru de, på afstånd liknande ofantliga larfver, kräla längs klipporna eller skocka sig på dessas spets
för att under högljudt bölande leka eller slåss, det är svårt att afgöra hvilketdera, ehuru det sednare
är det mest troliga, ty man ser oupphörligt, huru en och annan af de klumpiga kolosserna störtas
ned af de andra utför de några och 40 fot höga klipporna i hafvet, under det ett jättelikt monster
alltid innehar hedersplatsen på den största klippans spets, hvarifrån det tyckes leda de andres strid.

På flere ställen längs den till »Clif-House» förande vägen ser man på 20 till 30 fots höga fötter
uppstälda stora kar, och bredvid hvart och ett af dessa en eller flere vindpumpar. Dessa äro stadens
vattenuppfordringsanstalter. Vattentillgången är nemligen ganska klen i San Francisco samt
underhålles nästan uteslutande genom en mängd små aqvadukter från de platser, der vattensamlingar finnas.
Förmedelst de nämnda pumparna, som drifvas af vinden, uppfordras det ofta stillastående och skämda
vattnet i de högt placerade karen, hvari vattnet filtreras genom sand och sedan nedrinner till staden
genom de ditledande rören. I staden upptages vattnet åter af stora cisterner, hvarest det ånyo filtreras,
innan det anses brukbart.

Denna vattenbrist är en stor olägenhet för San Francisco, som för att vara Californiens hufvudstad
äfven i andra afseenden har ett mindre lämpligt läge. Det har också flere gånger varit på tal
att flytta hufvudstaden till någon annan del af kusten vid den stora San Francisco-viken, vid hvilken
redan nu en mängd småstäder finnes, som utom ett bättre läge än San Francisco hafva de bästa
utsigter till en hastig tillväxt. En ibland dessa är Vallejo, som har 1,200 invånare och är belägen vid
Napafloden, hvilken faller ut i San Pablo-viken, en af San Francisco-vikens grenar. På en derinvid
belägen ö, »Mare Island» har Unionsregeringen ett marin-etablissement af ganska stora dimensioner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free