- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
73

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

örlogsmän, hvarmed densamma kan åskådliggöra sin ståndpunkt, såväl i politiskt och finansielt som i
industrielt afseende, ty sällan anländer man med ett örlogsfartyg i fredstid till någon större hamn
utan att mer eller mindre komma i beröring med dess invånare, och på samma gång är man sjelf,
fartyg och besättning, förvandlad till en expositionsartikel för dessa. De sysselsätta sig i synnerhet
gerna med studier af besättningens hållning och utseende, då någon del deraf synes i land, och de
allmänna tidningarna spara sällan på uttryck af beundran eller missnöje med uppträdet af det eller
det skeppet och dess besättning i deras hamn. Olika länders sjöfolk hafva äfven så skilda vanor och
lynnen, och deras uppträdande i land är ofta så betecknande för deras nationalitet, att ett studium
af dem väl kan vara af intresse.

Den franske matrosen t. ex. uppför sig i allmänhet nyktert och belefvadt, hvar han anträffas,
är tillgänglig för hela verlden och ser alltid snygg ut. När han kommer i land, föredrager han
danslokalen och teatern framför krogen och gatorna, och glömmer han sig någon gång rusig qvar, så är
det mera antagligt, att det varit kärlek än spritdrycker, som förorsakat ruset. Den spanske såväl
som den italienske matrosen liknar fransmannen i de flesta fall, men ser vekligare och mindre väl
hållen ut. När deremot den engelska blåtröjan har landpermission, sätter han gerna kurs på första
grog-shop för att, innan han företager något annat, med ett glas eller två klara undan spindelväfven,
som lagt sig kring hans hjerna under en kanske flere månaders oafbruten vistelse inom de enformiga
relingarna. Som han blott sällan får landpermission, gifves denna ofta för ett par dagar på en gång.
Derför har han äfven godt om mynt, när han kommer i land, och är uppsluppen som en ur läsrummet
nyss utsläppt skolpojke. Att åka i hyrvagn och komma i gräl med kusken eller att rida i karrier
på gatorna, stundom två och två på hästen, till dess han råkar ut för polisen, är en för honom högt
uppskattad förströelse. Öfverallt vill han spela herre, men hans uppträdande är dervid ofta så
komiskt, att den fredlige vandraren, som har den oturen att råka ut för hans pojkstreck, är färdig
att af skrattlystnad öfverse dermed. Han vet emellertid alltid råd att roa sig, och när annat
nöje tryter, slår han sig med sina kamrater ned på en krog, kör ut alla främlingar, ockuperar
bästa bordet samt röker, dricker och sjunger eller kanske skaffar sig musik och dansar, till dess han
ej förmår mera. När permissionstiden är slut, händer det äfven, att han sjelf är lika full som hans
ficka är tom, och som »Jack», då han är vid det lynnet, mera älskar handling än tal, så blifver
han någon gång hemtad ombord med klufven näsa och igenmurade ögon. Likväl är disciplinen inom
engelska flottan numera så sträng, att blåtröjan gerna undviker att komma ombord öfverlastad, och
tager derför hellre straff för öfverblifven permission än för fylleri. Det är likväl sällsynt att se
en engelsk örlogsmatros öfverlastad, men någon fullkomlig nykterhetsvän träffar man heller icke
ibland dem. Han och den på sätt och vis med honom beslägtade amerikanaren äro likväl inom
tjensten numro ett bland örlogsmatroser hvad duglighet beträffar, och hvar och en, som erfarit, huru
långt man i kritiska ögonblick kan lita på dessa män, öfverser gerna med deras uppsluppenhet, då de
äro ute för »lösa boliner».

Den ryske konskriberade är en dålig representant för en marin, som hyser anspråk på att
räknas bland de ledande. Ehuru i allmänhet väl klädd, ser han sällan ren ut, och hans slaviska
ursprung röjes både i utseende och handlingar. Hans ansigtsdrag uttrycka mjeltsjuka och nedslagenhet,
och kommen i land, sträcker han instinktmessigt ut handen efter bränvinet, när och hvar han kan
komma åt detsamma. Aldrig finner man så många »redlösa» sjömän samlade vid kajer och
landningstrappor, som då en rysk besättning haft landpermission, men fredliga och godmodiga af naturen hafva
de sina små förströelser i tysthet, och man hör sällan någon klaga öfver att hafva blifvit ofredad af
ryska matroser.

Sist komma vi till den nordiske sjömannen. Han kommer kanske närmast engelsmannen i
utseende och val af förströelser, men öfverlastar sig icke, eller åtminstone blott sällan, och då oftast
på bekostnad af vänner i land, som han har stor lätthet att förskaffa sig. För öfrigt utmärka sig de
svenska, norska och danska besättningarna framför alla andra nationers för sitt ordentliga uppförande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free