- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
74

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i de hamnar de besöka, och på många platser, såsom t. ex. i Lissabon, der man eljest har för regel
att fördubbla poster och polis, så snart främmande örlogsbesättningar komma i land, anses detta
försigtighetsmått obehöfligt, då någon af de tre nyssnämnda rikenas krigsskepp landpermittera sina
besättningar.

Men det är icke blott efter skeppens besättningar och dessas uppträdande i land, som den
vetgirige främlingen dömer. Han kommer ombord sjelf, och huru ofta förvånas man icke öfver den
detaljkännedom, en mängd besökande ådagalägga, då man enligt sin pligt för dem kring däcken. De
prisa skeppets och manskapets hållning, undersöka maskinen, kanoner och handvapen med minutiös
noggrannhet och underlåta sällan, och i synnerhet om skeppet representerar en mindre nation, att
fråga, om alla dessa effekter äro alster af hennes egen industri eller tillverkade hos utländingen.
Hvilket nöje för den vägledande sjöofficeren att vid sådana tillfällen utan omsvep och på ett för hans
nation hedrande sätt kunna besvara de frågor som framställas! Men å andra sidan, huru
förödmjukande måste han icke känna det att under motsatta förhållanden nödgas komma fram med
tillskrufvade förklaringar, att man nog har mera tidsenliga skepp i andra farvatten eller refflade
kanoner och bakladdningsgevär m. m. i tillräckligt antal hemma, fastän man anser den föråldrade
materielen vara god nog för resor, som blott afse handelns skydd och besättningens öfvande i
elementen af deras yrke, liksom hyllade man samma princip som de gamla holländska Ostindiemännens
befälhafvare förr i tiden, hvilka lemnade sitt bästa ankare hemma af fruktan att förlora
detsamma under resan.

Hvad »Zealous» beträffade, så tillhörde det dock icke denna sednare klass af fartyg, ty allt
som fanns emellan dess relingar var godt, tidsenligt och egnadt att väcka både respekt och
beundran hos de skaror nyfikna besökande, som dagligen fylde dess däck i San Francisco, och när
det slutligen den 6 augusti ångade ut genom »Golden Gate» för att fortsätta sin färd till Vancouvers
ö, var det ej något slut på saluter, helsningar med flaggor och hviftningar med näsdukar från den
flottilj af större och mindre båtar, som följde det på väg.

Den sex dagars resa, som nu följde, utmärkte sig blott genom disig luft och ojemnt väder,
hvarunder »Zealous» under ånga och segel ömsom eller för båda tillsammans jemnt nalkades sitt mål.
Den 12 fingo vi sigte af de snöklädda topparne af Olympkedjan på Washington-territoriet, och samma
dag på aftonen lades fregatten bi med fyren på Kap Flattery i sigte för att invänta dagningen till
angörande af Juan de Fucas sund, som skiljer Vancouveröns södra kust från Förenta staternas
territorium. Det var en mörk och lugn natt, och oceanen häfdes blott af långa, blanka dyningar. Men
rundt omkring skeppet genomskars hafvets yta af hvalar, hvilkas dofva fnysningar, då de utsprutade
sina ångkaskader, ljödo när och fjerran, under det då och då något af dessa djur, skrämdt af skeppets
närhet, med ett slag af sin väldiga stjert, åtföljdt af ett ljud som af en aflägsen bränning, begaf
sig af mot djupet eller »lodade», som hvalfiskfångarne kalla det. Hvarken förr eller sednare kunna vi
påminna oss hafva sett en sådan mängd af dessa djur på en gång, och flere af dem voro till och med
så närgångna, att de fuktade vårt däck med regnet från sina lufthål.

Den californiska hvalens djerfhet lär vara så stor, att han anfaller båtar utan att sjelf vara
anfallen, och hvalfångarne hafva derför uppgifvit all jagt på dem såsom ett »bad job». Sålunda
lemnade ostörda förekomma de i stor mängd i dessa farvatten, och det hör icke till ovanligheterna, att
man kan räkna ända till 30 à 40 hvalar på en gång omkring skeppet.

Följande morgon ångade vi i dagningen förbi Kap Flattery in i det 12 mil breda sundet. Till
höger derom höjde sig Washington-territoriets branta och kala klippkust, bakom hvilken
Olympkedjans hvita toppar stundom skymtade fram, tilltagande i höjd, alltsom vi skredo framåt. Till
venster framstälde Vancouvers ö ett af morgonsolen purpradt panorama af skogbekrönta berg och
kullar, kala klippor eller mossbevuxna terrasser, emellan hvilka leende dalar här och der syntes
framlysa, i rik färgskiftning af gröna ängsmattor, lummiga ekskogar och täta busksnår. Öfverallt
syntes en yppighet och friskhet i vegetationen, som vi förr icke skådat någonstädes på denna kust.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free