- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
78

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

krisen, och under det några af dessa ännu en tid fortsatte arbetet vid minorna, gingo andra åter till
Victoria, der de nödgades qvarstanna af brist på medel att komma derifrån. På detta sätt fick
Vancouverön större delen af sin hvita befolkning, hvilken icke torde öfverstiga 3,000, ehuru Victoria
ensamt år 1864 hade mer än 10,000 invånare. Men som dessa kolonister numera kunna anses vara
stadigvarande, i synnerhet sedan en stor del af dem nödgats tillgripa det mera arbetsamma, men lika
lönande landtbruket såsom sitt yrke, så är det att förmoda, att ön nu går säkrare, om också
långsammare, framåt än under guldgräfningens tid.

Staden Victoria, som är koloniens hufvudstad och säte för regeringen, är belägen vid en vik
på öns sydöstra kust, midt emot Olympbergens högsta topp på amerikanska sidan. Dess läge är, om
man undantager, att hamnen blott har 15 fots vatten, särdeles väl valdt på en öster och norr om
denna belägen, långsamt sluttande slätt. De 60 fot breda gatorna skära hvarandra i räta vinklar, och
de många solida byggnader af trä och tegel, af hvilka dessa omgifvas, hafva intet af detta om hastverk
vittnande utseende, som man kunnat vänta att finna i en ännu icke tio år gammal stad. Tre kyrkor,
ett par skolhus, en teater, talrika salubodar, två hotell, en stor mängd »restaurants» och andra
förfriskningslokaler, af hvilka alla städer i denna verldsdel öfverflöda, gas, vattenledning, brandkår med
ångspruta, skeppsvarf, polis och en offentlig trädgård tillfredsställa för öfrigt hvarje anspråk på en
verklig stad, och sedd från hvilken sida som helst framställer Victoria ganska vackra vyer, hvilka, i
synnerhet om man ifrån någon höjd norr om staden betraktar densamma med dess hamn och deri
liggande fartyg, äro af en fängslande natur genom det i högsta grad pittoreska fondstycke, som bildas
af Juan-de-Fucas sundet med dess farkoster och segel samt de bakomliggande, i snö och moln höljda
bergen på den amerikanska sidan.

Men Victoria är, som vi nämnt, i närvarande tid en stad utan invånare. Hälften af dess hus
stå öde och gifva, med sina på dörrar eller fönster uppsatta taflor med »to let», eller »to let free of
rent», på ett sorgligt sätt tillkänna sin brist på hyresgäster. Likväl tyckas de få inbyggarne hålla
hoppet uppe om en möjlig framtid för deras samhälle, ehuru flertalet instämmer uti, att denna skulle
synas betydligt ljusare, om landet vore en af de Förenta staterna i stället för en engelsk koloni.
Det är också visst, att koloniens finanser för närvarande stå på mycket klen fot, hvilket ej lär
förbättras derigenom, att dess regering fortfarande representeras af lika stor personal med lika stor
underhållskostnad, som då landet hade ett mångdubbelt större antal hvita invånare. Victoria är
visserligen en s. k. frihamn, så att alla dess lifsförnödenheter, husgeråd och lyxartiklar såväl som
verktyg och maskiner m. m. få importeras tullfritt från moderlandet, men allt detta måste
transporteras en lång väg, hvilket ökar varornas dyrhet, under det de höga importtullarna på varor från
grannlandet försvåra allt närmande till detta. Koloniens press — och Victoria har två dagliga och
en veckotidning — ropar högt på »confederation» med Förenta staterna och flere petitioner med detta
syftemål hafva redan ingått till engelska regeringen, ehuru ännu alltjemt utan resultat.

Utom pelsverk, landtbruksprodukter och guld, hvilken vara ännu sökes af några bolag såväl
på Vancouverön vid «Leech-river» som i det landfasta Columbia vid »Cariboo», och »Beaver Creek»
m. fl. ställen, har landet en outtömlig tillgång på skog. Öns timmer rivaliserar med Oregon som
företrädet på verldsmarknaden, och den s. k. Douglas-granen anses såsom det bästa trädslag i verlden till
mastbyggnad. Stora qvantiteter af denna vara utskeppas äfven årligen såväl till Sydamerika,
Australien och China som till England, på hvars stora skeppsvarf den har god åtgång. Dessutom äro rika
stenkolslager för icke längesedan upptäckta vid Nanaimo på öns vestkust, och de kol, som der brytas,
anses vara de bästa vid hela Stilla hafvet. Dessa stenkol arbetas med framgång samt utskeppas i
betydliga qvantiteter, utom det att alla Englands örlogsfartyg på stationen kola deraf, och Nanaimo
har på ett par år uppväxt till en ganska betydande stad.

I afseende på öns läge för att befrämja handel och kommunikation med andra länder är ej
heller något vidare att önska. Det finnes ingen hamn på kusten emellan Juan-de-Fucas-sundet och
San Francisco. En veckas segling skiljer ön från denna plats; dubbelt så lång tid från Sandwichs-öarna,
med hvilka redan en ganska liflig handel börjat; fem dagar från Nya Archangel, det ryska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free