Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personer. När örlogsmän finnas i hamnen, hålla deras prester turvis gudstjenst der, hvarvid
varfsintendenten tjenstgör som klockare, hans dotter som organist och hans hustru som korsångare. En
rödklädd marinkorporal fungerar som kyrk- och portvakt och en skeppskorporal såsom ringare.
Följer man vidare vikens strand längs en af tät småskog och doftande spiræahäckar omgifven
gångstig, kommer man efter några minuters vandring till en öppen plats vid hamnens östra ända.
Här, på en af blomsteranläggningar omgifven platå, står engelska officerares nya klubbhus, en enkel
men rymlig träbyggnad, innehållande biljardrum och kafé, läsrum, rökrum, matrum och kök. Huset
är uppfördt genom sammanskott från de örlogsmän, som under de sista tio åren legat här, och utgör
en behaglig tillflyktsort för den, som vill njuta sin fritid i land utan att aflägsna sig långt från sitt
fartyg. Från byggnadens veranda har man äfven den bästa möjliga utsigt öfver hamnen, som härifrån
sedd med sina skepp nästan liknar en lång kanal, på hvars grönklädda stränder små villor och hus
här och der skymta fram.
Det var en tid, då sjöfarten på Victoria var lifligare än hvad den är nu och då alla skepp af
större djupgående än 15 fot måste gå hit för att lossa. I förhoppning att denna omständighet skulle
fortfara — och mången trodde till och med på den tiden, att sjelfva hufvudstaden skulle flyttas hit
— bygde en hit emigrerad f. d. öfverste i engelska armén på eget bevåg en stor, och för denna plats
dyrbar lastbrygga af trä ut i hamnen. Nu har sjöfarten upphört, lastbryggan begagnas till
vågbrytare för kadetternes canoe-flotta, och den gamle öfversten lefver på sin lilla farm ett stycke härifrån,
ruinerad och modfäld öfver sin misslyckade spekulation.
Tvärs öfver viken, som här bildar en lång och smal arm, eller »creek», särdeles lämplig till
skeppsdocka, hvartill den kanske också en dag torde blifva använd, synes på en höjd det engelska
marinhospitalet framskymta emellan trädtopparna, och nedanför detta invid stranden synas, inom sina
inhägnader, tvenne små köksträdgårdar, öfver hvilkas ingångar är måladt, öfver den ena »Sparrowhawk»
och öfver den andra »Grappler«. De äro anlagda af officerarne på de tvenne fartyg, hvilkas namn
de bära, samt se ganska inbjudande ut från de andra fartygen i hamnen, i synnerhet sedan
grönsakerna börjat stiga i pris eller tryta i Esquimault. De tala dessutom fördelaktigt för sina anläggares
såväl smak som goda hjerta; ty det är väl knappast tänkbart, att desse anlade sina sallad- och
potatesland här, i förhoppning att få behålla frukten uteslutande för sig sjelfva, så länge andra fartyg
finnas i hamnen.
Litet längre bort vid stranden, som nu åter böjt sig mot inloppet, ligger »Mapel-bank»,
amiralens boställe. Detta är visserligen en ganska obetydlig bostad för en engelsk amiral, som har 2,000
pund sterling i inkomster om året, om hans reveny af den mysteriösa silfvertransporten från Mexico [1]
inberäknas, men det är dock det största och bästa huset häromkring, och dess läge är i afseende på
pittoresk skönhet det fördelaktigaste vid hamnen. Ifrån dess terrass synas hela hamnen, varfvet,
Esquimault och en del af sundet samt deröfver den långa linien af hvita berg på amerikanska stranden.
Något bortom »Mapel-bank» ligga några indianbyar vid stranden, och i djupet af den långa,
fiskrika vik, som hamnen bildar i nordvest, ligger »mill-stream», med mrs Browns välkända »inn», der
litet hvar gerna förfriskar sig med ett glas »pale-ale» eller »ginger-beer» vid återkomsten från
jagtexkursionerna i skogen derofvan.
Och i det vi uppdragit detta panorama af hamnen och dess omgifningar, hafva vi äfven
antydt, i hvad grad trakten kring Esquimault är befolkad. Också är det brist på så godt som allt slags
umgängeslif i Esquimault eller dess grannskap, och med tre mil till Victoria, hvars ödsliga gator äro
allt annat än inbjudande, skulle flottans besättningar af brist på nödiga förströelser finna vistelsen på
Vancouverön ganska enformig, om icke ön, just till följd af sin ociviliserade natur, erbjöde andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
