- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
84

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nöjen, än sådana man finner i mera befolkade trakter. Lyckligtvis hvimla dess skogar ännu af vildt
och vikarnas vatten stimma af fisk. Vancouverön kan, utan fruktan för motsägelse, sägas vara en ort
för fiskare och jägare. Derför fram med canoen till fallrepstrappan! Den bemannas och erhåller sin
last af fiskredskap. Några minuter sednare flyger den lätta farkosten, rodd af fyra starka armar,
öfver den lugna hamnens yta, och snart är den inne på fiskvatten. Pagajerna läggas in. Krokarna,
betade, utsläppas. Refven lägges med ett slag om armen, och derpå kan man lugnt tända sin cigarr
eller pipsnugga och, i afvaktan på ett napp, ifrån canoens botten blicka »ins Blaue hinein» eller se,
huru molntapparna jaga hvarandra öfver trädtopparna på stranden. Men plötsligt kännes en lätt
ryckning på refven, åtföljd af en starkare. Man lossar hastigt linan från armen och »sticker ut» några
famnar af denna, som nu löper ut med hisklig fart, till dess den tager styft från ringen i farkostens
stäf, der den är fastgjord. Den lätta canoen doppar nästan stäfven under vattnet vid första knycken,
men glider sedan sakta framåt öfver vattenytan, bogserad af den kraftiga fisken. Nu gäller det att
vara försigtig, för att vid fiskens inhalning ej sjelf blifva nödgad att dela dennes element, ty en canoe
är, som vi sagt, en rank tingest, och minsta krängning är nog att kantra densamma. Med något
besvär lyckas man dock kasta linan in i stäfvens »klyka», och nu börjar sjelfva inhalningen. Bytet stretar
af alla krafter och girar än hit än dit, så att canoens aktersta man har nog att göra med sin åra
för att hålla farkosten i dess kölvatten, men småningom blifva rörelserna mattare, inhalningen går
tätare, och slutligen har man i vattenbrynet det skimrande hufvudet af en — 20 markers lax. Det
kraftiga djuret slänger väl ännu hit och dit till stor fara för canoens eqvilibrium, men medan han
lugnar sig, utkastas en annan krok, och innan man väl hunnit berga den första laxen har man ett
nytt napp. Sålunda kan man stundom på ett par timmar inne i sjelfva hamnen anskaffa en rätt mat
till middag åt 20 à 30 personer, och detta af en fisk, som öfver hela verlden anses såsom en af de
läckraste.

Uppe i strömmarna kan en god fiskare snart få sin skäppa full af förträffliga foreller, men
detta fiske fordrar stor vana såväl vid handterandet af refven som i val af lämpligt bete för kroken,
ty dessa fiskar äro stora läckergommar, och hvad som faller dem i smaken på ett ställe försmås på
ett annat. En konstgjord fluga med purpurröd kropp och långa trollsländsvingar tyckes vara det
begärligaste betet för forellen på denna ort, men stundom nappar den äfven på vanlig blå fluga. Utanför
hamnen finnes dessutom en mångfald af annan delikat fisk, hvaribland Embiotoca och Holconotis,
hvilka föda lefvande ungar. Det finnes visserligen andra fiskar, som äfven hafva denna egenskap, men
dessas yngel kommer vanligen till lifvet i ett ganska ofullkomligt tillstånd, då deremot de unga
embiotocoiderna födas fullt utvecklade, liksom varmblodiga djur, samt kunna genast efter födseln simma
omkring och sköta sig sjelfva. Denna egendomliga fisk, som stundom väger ända till tre skålpund,
är af gråbrun färg på ryggen och silfverhvit för öfrigt. Den förekommer i stor mängd på Victorias
marknadstorg, der fiskarena kalla den hafs-aborre, med hvilken fiskart han dock icke har synnerlig
likhet. Ostron såväl som krabbor fiskas äfven vid Fucasundet, och af de förra exporteras ganska
betydliga qvantiteter till Californien.

Lika lönande som fisket är jagten på Vancouverön, ehuru förenad med något mera besvär, ty
de närmaste skogarna äro numera nästan utplundrade på byte af fartygens jägare. Kan man deremot
skaffa sig ett par dygns frihet från sitt fartyg och icke skyr en 25 mils vandring inåt ön, så skall
hvar och en, som icke är allt för dålig jägare, finna sig rikligen belönad. Dylika exkursioner
anordnas också ofta af fartygens officerare i Esquimault, och ibland sådana är jagten på bäfver, hvaraf en
stor mängd finnes på ön, ehuru kanske den besvärligaste, dock den mest intressanta, dels emedan
man blifver i tillfälle att komma längre inåt landet än vanligt och dels emedan bäfvern sjelf är ett
så egendomligt djur, att ett besök i hans koloni väl lönar mödan, om också företaget, såsom jagt
betraktadt, skulle blifva utan resultat.

Blott några steg ifrån stranden vid hamnen är man inne i djupa skogen, men med ledning af
den indianske vägvisaren uppnår man snart någon af dessa, blott af rödskinnen kända gångstigar,
som sedan följes. Hvilken svensk känner dock icke hvad en skogsvandring vill säga, och en vandring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free