- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
94

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Luften hade nu blifvit något kyligare och den tropiska floran på samma gång börjat gifva rum
för en svalare zons växtverld. Ett hotande regnmoln drog fram öfver bergen, och snart piskade dess
innehåll i vårt ansigte. Men det blef af kort varaktighet. Sedan vi sporrat våra hästar till fördubblad
fart, voro vi, efter några minuters galopp genom pölar af dy och lera, åter inne i det klaraste
solsken. En qvarts timmes rast vid en klar bäck, som sorlade längs vägen, och ett par oranger upplifvade
oss åter fullkomligt efter duschen, och färden fortsattes nu i gående längs den smala vägen, som
blef brantare och brantare. Dalens botten var här endast höljd af buskar och mindre träd, bland hvilka
»kukui»-trädet, hvars nötter sägas innehålla ett godt surrogat för castorolja, var det största. De
omgifvande bergen, hvilkas klippblock nästan hängde öfver våra hufvuden, voro klädda i den friskaste
och yppigaste grönska, och sjelfva stenen höljdes af en tät matta af ormbunkar och klängväxter.
Emellan det gröna löfverket skymtade här och der små bäckar fram, och ett oafbrutet qvitter af
sångfoglar ljöd ifrån skogen.

Det är endast på dessa berg, som fogeln »mamo» (Melithreptes pacifica) finnes, af hvars
gula fjädrar de hawaiiska konungarnes krigsmantel är förfärdigad. Han har blott en sådan fjäder
under hvarje vinge, och det säges hafva åtgått åtta konungalängder att samla material till en mantel,
som Kamehameha I bar, då han efter slaget vid Pali lät kröna sig till herskare öfver alla öarna.
Denna mantel, som vi sedan fingo tillfälle att bese, är 4 fot bred samt 11 fot lång, och en spekulativ
yankee har kalkylerat dess värde uppgå till en million dollars, beräknadt efter det nu gängse priset
på mamofjädern, hvilket är 1½ dollar för 5 stycken.

Efter att hafva suttit af från hästarne och fortsatt vägen några minuter till fots, anlände vi
slutligen till en trång bergsport, sprängd ur klippan. Liksom en stormil pressade sig passaden
tjutande genom den smala öppningen, men ett ögonblick derefter var allt åter lugnt. Vi hade uppnått
»Pali», ättestupan, hvarifrån Kalanikupule, den besegrade konungen af Oahu och Maui, år 1791 störtade
sig med krigare och qvinnor i afgrunden, då han såg slaget vara förloradt, föredragande döden
framför det att blifva Kamehamehas fånge. På de otillgängliga klippblocken nedanför lysa ännu de
fallne krigarnes hvitnade ben bland högar af qvistar, som de passerande under en följd af år haft för
sed att kasta dit ned för att dölja dessa sorgliga qvarlefvor af en händelse, som nutidens kanak anser
så barbarisk, att han blott med motvilja talar derom. Men längre ned utbredde sig i det klara
solskenet den fruktbara Koolauslätten med kullar och dalar, skogar och vidsträckta plantager,
genomskurna af slingrande vattendrag. Här och der syntes infödingarnes boningar eller plantageegarnes
hvita hus framskymta bland löfverket, och tornen af två eller tre små kyrkor lyste fram på olika
ställen af slätten. Till venster höjde sig i bizarra formationer en rad violetta berg, stupande vid Kap
Waimanalo i branta afsatser mot hafvet, hvars blåa, ändlösa fält, garneradt af den hvita bränningen
på korallrefvet, utgjorde taflans fond. Utsigten var i högsta grad imponerande, och den återkallade i
minnet dessa rader af en engelsk skald, hvars förmåga att lifligt återgifva sin uppfattning af
naturscenerier vi ofta beundrat:

»I climbed the hill, and looked around,
»The prospect stretched out wide —
»Green vales, rich woods and shining sea; —
»— Beauty on every side».

»So fair, so far, so boundless all,
»My spirit was oppressed.
»My glance roamed round now here, now there,
»And knew not where to rest».


Lika stora beundrare af utsigten tycktes några infödingar vara. Med sina hästar vid tygeln
hade de arbetat sig uppför den branta vägen på andra sidan passet, och nu uppkomne dröjde de på
ett närliggande klippblock för att i stum beundran låta sina ögon öfverfara den färgrika taflan i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:39:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eastillaha/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free