- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
100

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tvekar heller ett ögonblick att emottaga utmaningen till en sådan kappridt, och många lustiga scener
tilldraga sig derunder, såsom då någon rider af eller af misstag rider ned i en bäck eller »kalo»-dam.
Då fördubblas skrattsalvorna, och den åskådande främlingen känner sig helt förargad öfver att icke
förstå ett ord af dessa, helt säkert ganska bitande uttryck, som på öboarnes mjuka dialekt hagla från
skönheternas läppar. Då de äro viga och spänstiga som akrobater samt dessutom goda simmare, hör det
till sällsyntheterna, att någon skadar sig, och marken är för öfrigt så lös öfver hela slätten, att ett fall
på densamma knappast kan hafva menliga följder. I hvad fall som helst äro kappridterna på
Wai-ki-ki ett riktigt folknöje för Honolulus infödingar, och till och med dess hvita invånare anse sig icke
för goda att stundom deltaga i desamma.

Såsom simmare stå Sandwichs-öboarne om möjligt öfver infödingarne på andra Stilla-hafs-öar.
Från morgon till afton ser man dem ute i vattnet innanför korallrefvet på fiske eller korallfångst, än
vadande i den grunda lagunen innanför och än i brottning med refvets bränningar, som vore detta
deras lif. Stundom samlas de äfven i stora skaror vid stranden för att hafva en »lu-u» eller simtäfling
i bränningen, och det är härunder man om någonsin sättes i tillfälle att beundra deras amfibiska
natur. Med en fyra fot lång brädstump under armen begifver sig simmaren ut till yttersta kanten af
korallrefvet och inväntar der ankomsten af en sjö af dimensioner, som han anser vara sig värdiga.
Med högrest kam och liksom mäktig att krossa allt i sin väg synes slutligen den väntade vågen
rulla in emot korallbarrieren för att i fräsande hvirflar störta sig öfver densamma, då, med ett språng,
simmaren kastar sig handlöst emot den framrusande vattenväggen, hvilken begrafver honom i sitt fall,
för att nästa ögonblick föra honom med sig i sin hejdlösa fart öfver refvet och som det tyckes till
säkert förderf. En minut sednare synes han dock åter på ytan af lagunens lugna vatten, helt lugnt
hvilande sig på rygg, eller lekande med sin träbit, men färdig att när som helst göra om språnget.

Vid Hilo på Hawaii finnes ett 40 fot högt vattenfall, utför hvilket nejdens ungdom finna ett
stort nöje att störta sig samt sedan täfla om, hvilken som först kommer till vattenytan. Men äfven i
denna lek lära flickorna vara de, som oftast taga priset, och för några silfvermynt kan man värfva ett
helt dussin sådana, villiga att på en vink göra sitt språng. Resande, som hafva sett det, säga, att de
icke kunna nog beundra den grace och skicklighet, som de små med blommor utsirade najaderna
utveckla, när de springa i fallet, försvinna i skummet och ett ögonblick sednare åter dyka upp i det lugna
vattnet nedanför, dervid vanligen uppvisande någon trofé, såsom en mussla eller dylikt, från bottnen.
Några engelska matroser, som voro vida beryktade för sin skicklighet att simma och dyka, skulle
också en dag försöka sig i fallet och höllo vad om, hvilken som skulle kunna göra längsta språnget
från ett fallet öfverhängande klippstycke, men tre af dem omkommo under försöket, och någon hvit
lär icke sedan hafva bjudit till att täfla i simning med Hawaiis döttrar.

Det är likväl icke blott för att utöfva »sports», som kanakerne så ofta vistas i det våta
elementet. Det har blifvit nästan ett vilkor för deras lif att så mycket som möjligt vara i vattnet.
Hela dagarna ser man äfven derför öns vattendrag, och till och med kalo-dammarna hvimla af bruna
figurer, sysselsatta med skötseln af sin renlighet och helsa, ty utom det att dessa öboar verkligen
vårda sin hud med en omsorg, hvarom européen icke kan göra sig ett begrepp, är badningen ett högst
nödvändigt vilkor för helsan i ett klimat som detta, och här boende hvita hafva nödgats till en del
följa de inföddes föredöme.

Likaledes äro infödingarne ganska måna om sin toalett och använda i synnerhet mycken
omsorg på sitt hår. Den unga kanakskan bär helst sina långa, svarta lockar tillbakakammade öfver
hufvudet, kring hvilket de sammanhållas af ett brokigt band eller, ännu bättre, af en krans gula
blommor. Alla äro de stora älskare af blommor och pryda sig dermed på hvarjehanda sätt. Den
långa klädningen eller blusen gjordes förr af »kapa» (»tappa») — ett tyg förfärdigadt af de bastlika
fibrerna på »wauki» eller pappers-mullbärsträdet — men är numera af bomull eller siden samt räcker
upp till halsen, hvarifrån densamma fritt nedhänger ända till marken. Detta klädesplagg anses vara
så väl lämpadt efter klimatet, att till och med här boende europeiska damer börjat adoptera detsamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free