- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
104

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äfven ett för högtidliga tal och ännu ett för poesi, men detta sednare är utdöende och knappast kändt
annat än till namnet af den nuvarande generationen.

Då man hör en polynesisk dialekt talas, frapperas man ovilkorligen af dess mjukhet och för örat
behagliga ljud. Det är också ett språk af nästan blott vokaler, hvilka uttalas lika rent som i
svenskan eller spanskan. Af konsonanter finnas deremot i det ursprungliga språket endast 7, och nästan
alla dessa hafva sina egna ljud, hvilka det alltid blifver en främling svårt att efterhärma. Bland
sådana bemärkas t. ex. l-ljudet, som stundom uttalas så lika vårt r, att man förgäfves lyssnar för att
utreda, om Oahus hufvudort kallas Honolulu eller Honoruru, när en inföding uttalar namnet.
Derigenom hafva också uppkommit de olika stafningssätt af vissa namn, som man upptäcker vid
jemförelse af olika kartor och resebeskrifningar, allt efter som kartläggaren eller resebeskrifvaren tillhört
den ena eller andra nationen, hvarvid han naturligtvis alltid sökt återgifva namnen med sådana
bokstafsljud, som han funnit mest liknande inom sitt eget språk. Det måste derför anses som en lycklig
slump, att de personer, som sysselsatt sig med ordnandet af hawaiiska språket, oaktadt de flesta af
dessa varit engelsmän, vid uppställandet af dess alfabet kunnat göra sig så till vida oberoende af de
engelska bokstafsljuden, att nästan alla vokalerna skrifvits så, som de uttalas med rena italienska ljud.
Undantag härifrån gör dock w, som uttalas med det engelska ljudet, så att Hawaii uttalas haoaii
etc., samt o, hvilken vokal har samma ljud som i svenskan, så att orden olé, loá etc. uttalas alldeles
såsom en svensk skulle uttala dem och icke såsom ålé, låá, hvilken omständighet är ganska egendomlig
i betraktande af att det djupa o-ljudet eljest icke återfinnes inom andra språk, om icke möjligen i
några slaviska och orientaliska dialekter.

Jemföres nu hawaiiskan med de södra öarnas språk, så upptäcker man genast, att konsonanterna
på dessa sednare uttalas ännu lenare än på de förra, så att l utbytes emot r, k emot t, h emot
f, o. s. v. under det några konsonanter alldeles fattas. Det hawaiiska loá (hög, stor) heter sålunda
på tahitiska roa; kapa (tyg), tapa; honua (land), fonua etc., men likheten är, som vi nämnt, likväl så
stor emellan de olika dialekterna, att hawaiisk litteratur numera är allmän på de södra öarna,
hvarigenom dessa språk äfven en dag torde sammansmälta, såvida icke det engelska språket, som mer än
något annat utbreder sig öfver dessa trakter af jorden, dessförinnan hunnit blifva det allmänna.

Den lifliga trafik, som på de sednare åren öppnats emellan Californien och östra Asien, har
till betydlig grad kommit Sandwichsöarna till godo, genom dessas läge midt i trafiklinien. Knappast
någon vecka förflyter numera, utan att en eller annan af de stora trans-pacific-ångarne visar sig i
Honolulus hamn för att intaga kol, proviantera eller omsätta en del af sin last, och segelfartygens
antal är vissa årstider så stort, att de icke alla finna plats i hamnen, utan några måste ankra
utanför korallrefvet. Öarnas förnämsta exportartiklar äro socker, bomull, kalo och frukt samt
hvalskeppens innehåll, för hvilka Honolulu måste anses som den största nederlagsorten vid Stilla hafvet. Den
ifver, hvarmed såväl kolonister som infödda arbeta för att uppodla sina fruktbara öar, torde icke
heller dröja att bära frukt, och Californiens spekulanter se redan med afund den nyss började
exporten af sädesvaror och boskap tilltaga. Med undantag af svafvel, som produceras på Hawaii,
hafva ännu inga metaller af värde blifvit funna på öarna, och ehuru Hawaii är rikligen försedt med
skog, lämpa sig likväl blott få trädslag till export. Deremot har skeppsbyggeri blifvit omfattadt med
förkärlek, och en ganska betydlig del af öarnas skeppsfart bedrifves med egna fartyg. Så väl i
Honolulu som i Hilo finnas skeppsvarf, hvarest årligen en mängd fartyg byggas och repareras.

Oaktadt detta öarnas i högsta grad blomstrande och löftesrika tillstånd tyckas dock dess
infödingar vara underkastade samma öde som andra färgade raser — att så småningom utslockna.
Åtminstone har folkminskningen hittills fortgått med föga förändring år efter år, och ehuru de
inföddes antal ännu närmar sig till 60,000, så är detta blott hälften af hvad det var för 90 år sedan.
Enligt Cook skulle till och med folkmängden då hafva uppgått till 400,000, men detta antal anses nu
mera vara öfverdrifvet, och inga legender angifva, att öarnas sammanlagda befolkning någonsin
öfverstigit hälften af detta tal. Den nämnda minskningen är emellertid oerhörd och, i betraktande af att
blott få smittosamma sjukdomar ännu härjat öarna, nästan oförklarlig. Visserligen emigrerar ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free