- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
108

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Detta berg tyckes vara bildadt på alldeles olika sätt med Mauna Kaa. Det synes sammansatt
af ett oräkneligt antal lavalager, lemningar efter på hvarandra följande utbrott genom den stora
kratern. I de djupa grottorna vid Kapapala, belägna vid bergets bas, 2,000 fot öfver hafvet, äro
dessa lager tydligt utmärkta och varierande i tjocklek, som det tycktes, efter utbrottens styrka. Emellan
många af lagren förekommo äfven sådana af jord, innehållande växtämnen, och bland dessa voro
några af nära tre fots tjocklek. De antyda att kratern under långa perioder varit overksam. Härvid
framställer sig dock det egna förhållandet, att de tjockaste jordlagren äro öfverst och de tunnare
närmare den egentliga jordytan. På några ställen räknade jag ända till 27 sådana horisontela lager.
I grottan vid mitt lägerställe synas 40 till 50 fot djupa jordlager emellan lavalagren, men intet
närmare jordytan än 13 lager. Intet spår af djur, musslor eller fisk syntes i några af dessa kratrar
och grottor, hvarken på detta berg eller på Mauna Kaa.

Kl. 4 på e. m. återvände jag till mitt läger, hvars qvarlemnade befolkning hade krupit
tillsammans i en hög för att hålla sig varma, ty temperaturen var — 8° Cels. Sedan jag derför samlat
några lavaprof, skyndade jag att lemna denna ödsliga och sorgliga nejd».

Det utbrott, som åtföljdt af en förfärlig jordbäfning inträffade ett år sednare härstädes (eller
1868), var det starkaste, hvarom man hört talas på Hawaii, och kratern vid Kealuea lär hafva blifvit
betydligt omskapad genom detsamma.

Före natten var Hawaii ur sigte och följande dag ilade Alert sydvart hän för passaden, som
sedan öarna passerats åter fattade henne. Den blåste nu nästan ostlig, men laber och ostadig samt
ofta afbruten af regnbyar. Likväl uppnådde vi efter 14 dagars segling linien, utan att hafva haft
någon egentlig känning af doldrums med dess stiltje och tryckande atmosfer. Ej heller hade det
lyckats oss att komma en bit ostvart om long. V. 149, då det befanns vara försent att vidare spjerna
emot udden. För den friska N. O., som några dagar efter passerandet af linien kom i sydostpassadens
ställe, sattes derför kurs på Sällskapsöarna.

Den 28 hade vinden gått rundt till N. V. — så ostadig kan passaden vara. En och annan
tärna och tropikfogel eller »boatswains-bird« (öfverskeppar-fogel), som den benämnes på engelska
örlogsmän till följd af dess två långa stjertfjädrar, hvilka lånat sig till parodi på de långa skört (tails),
hvarmed öfverskepparnes paradfrackar äro utrustade, började nu äfven under häsa skrän lovera kring
våra toppar, tillkännagifvande närheten af land, under det att vattenytan svärmade af smådjur, som vår
chef, kapten Knocker, hvilken sjelf var vetenskapsman, i myriader fångade upp med sina släphåfvar i
kölvattnet. Det är ej sällsynt, att numera finna engelska chefer i de aflägsna hafven under sina långa
seglingar på detta sätt bidraga till hafvets kännedom, hvartill de hafva mycket lättare tillfälle än
mången vetenskapsman till professionen, utom det att de sjelfva häri finna ett medel att förkorta
tiden, som för en chef eljest ofta torde vara svårt nog under en lång segling. Äfven den i
naturvetenskapen oinvigde kan härunder icke underlåta att med intresse bidraga till detta uppdagande af
hafvets mysterier, så mycket mer som det för honom alltid synes otroligt, att det klara vatten han
beseglar kan i sjelfva ytan hysa en sådan mängd icke mikroskopiska varelser. Derför var det äfven
en stor uppståndelse på Alert hvarje gång en rikt fyld håf uppdrogs akterut, och detta i synnerhet
nattetid, då en stor del af innehållet bestod af fosforescerande djur, som i allahanda färgskiftningar
upplyste densamma redan innan den inhalades, och sjelfva blåtröjorna trängde sig med all vördnad akterut
»to have a look at the Captains pteropodes» (att se på chefens »pteropoder»), hvilken benämning de
fått fatt i, Gud vet huru, samt nu tillämpade på alla möjliga slags för dem obekanta vattendjur.
Enligt kapten Knockers utsago hade han emellertid med sin håf samlat ej mindre än 2,000 olika djur
under denna segling emellan Vancouverön och Tahiti, och ibland dessa en mängd af förut okända slag.

Det var ett och ett halft år sednare, som kapten Knocker, då befälhafvare på ett fartyg på
vestkusten af Afrika, dukade under för sitt nit såsom vetenskapsman, i det han under en af sina
exkursioner fick solsting och afled. »The Zoological Society» förlorade i honom en nitisk medlem och
engelska flottan en af sina bästa officerare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 21 12:42:10 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free