- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
109

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Följande dag upptäcktes tidigt de markerade konturerna af några palmtoppar. Detta var den
lilla lagun-ön »Tikahawa» eller »Krusenstern». Denna, liksom hela den kedja af öar, som sträcker
sig ostvart härifrån och med ett gemensamt namn kallas »Pumatu- eller Farliga arkipelagen», är en
af dessa egendomliga korallbildningar, af hvilka detta haf är uppfyldt. De flesta äro små, låga och
jemna, stundom skogiga, men alltid höljda af växtlighet. Några äro hästskoformade, andra utgöras af
en smal cirkelrund landremsa, omslutande en lugn lagun, som antingen genom en eller flere
öppningar står i förbindelse med hafvet eller också alls icke erbjuder någon synbar genomfart.

I äldre tider antog man, att dessa öar voro helt och hållet danade af korall från hafvets
botten, men sedan man funnit, dels att koralldjuret blott kan existera på ett visst, obetydligt djup under
vattenytan, och dels att flere öar, ehuru höljda af korall på ytan, hvila på berg, har man sökt på
annat sätt förklara deras uppkomst. Bland de många suppositioner, som sålunda gjort sig gällande
angående lagun-öarnas uppkomst, tyckes dock ingen förefalla antagligare, än att de utgöra
lemningarna af en möjligen sjunken, vulkanisk kontinent, hvars utslocknade kratrars kanter, der dessa ej
varit belägna för djupt under hafsytan, blifvit påbygda af de flitiga koralldjuren. Vare sig dock huru
som helst härmed, så är det ett faktum, att nya öar och nya korallref allt fortfarande uppkomma,
under det andra försvinna eller åtminstone icke återfinnas der, hvarest deras upptäckare kartlagt
desamma. All navigering bland Stilla hafvets öar är derför äfven ganska besvärlig samt tager
sjömannens hela uppmärksamhet i anspråk. Med utkikar derför på alla upptänkliga platser, i däck och
till väders, närmade sig nu »Alert» till Tikahawa, der en liten amerikansk skonare, ankrad bakom
öppningen på refvet, medelst signaler lät förstå, att hon önskade kommunicera sig med oss.

Sedan vi närmat oss till ön, så långt försigtigheten tillät, och brassat back, syntes äfven en
canoe komma emot oss från lagunen. Snart var den längs sidan, och deruti sutto 8 eller 10 infödingar,
vackra och lifliga gestalter, som under gester och utrop aflemnade en hvit passagerare ombord;
men en hvit man i Söderhafsgördel och tatuerad öfver hela ansigtet. En bred, blå strimma sträckte
sig tvärs öfver ansigtet ifrån öra till öra, och midt på pannan syntes figuren af en blå haj med fenor
i alla riktningar som ett outplånligt märke.

Det dröjde längre för Alerts befolkning att hemta sig efter den förvåning, som denna oväntade
uppenbarelse åstadkommit, än för den ankommande att för chefen på dålig engelska presentera sig
som Lem Hardy, yankee till nation, samt framställa sitt ärende, som var att få göra resan med oss
till Tahiti, dit han antog oss vara destinerade. Som kapten Knocker hoppades uppnå Tahiti följande
dag, hade han intet emot att taga Hardy med, hvarpå vi åter brassade fullt och stodo ut från ön,
under det canoen afskedades med några spikar, litet bröd och ett stort stycke gammal flaggduk såsom
present åt dess raska besättning, hvilken utgjordes dels af öboar och dels af förhyrda kanaker på
skonaren, som låg här och lastade kokosolja för Nukahiwa, en af Marquesas-öarna. Hvad vår nye
passagerare beträffar, så hade han icke varit ombord i tio minuter, förrän han genom sammanskott af
besättningen krupit i en ganska passabel uppsättning sjömanskläder, hvarpå han uppträdde akterut för
att närmare redogöra för sin personlighet, som var af alltför egendomligt yttre att icke väcka intresse.
Och Hardys lefnadsöden voro ungefär följande: För omkring 10 år sedan hade han rymt från en brigg,
som lagt bi vid Otahua, en af Tonga-öarna, för att förses med ved och vatten. Han, liksom Robinson
Crusoe, kom i land med ett gammalt gevär och en säck med ammunition, redo att för hvad pris
som helst förvärfva sig land och anhängare. Ön var på den tiden delad i flere stammar, som bodde
i hvar sin dal och städse lågo i krig med hvarandra. Med en af dessa, hvars ledare emottog honom
vänligt, slöt han förbund och blef snart stammens generalissimus samt hela öns krigsgud. Och nu
började Hardy ett lif af bragder, som väl kunde jemföras med Napoleons. På en enda natt besegrade
hans oöfvervinnerliga muskedunder, biträdd af med lansar och kastspjut beväpnadt lätt infanteri, tvenne
fiendtliga arméer, och morgonen derpå kastade sig alla de öfriga stammarne för hans fötter.

Men ej ens i afseende på huslig lycka stod han efter den store korsikanaren. Dagen efter
landningen på ön blef en prinsessas rikt tatuerade hand hans, förutom en hemgift af tusen famnar
»tappa», femtio dubbla, flätade mattor af klufvet gräs, fyra hundra svinkreatur, tio hus i åtskilliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 21 12:42:10 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free