- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
114

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VII.



Innehåll: Papiti. Aftonsceneri på stranden. Broomroad. Tidräkning. Ett polynesiskt Salomotempel. »The Metropolitan
Church». En gudstjenst. De inföddas förhållande till missionärerne. »Emené». En »hiva». Utflygt till Matawai.
Tahitisk gästfrihet. Frukost på kokosnötter. Kokospalmen. Tahitiska fruktträd. Tahitisk boning. Mosquitos och deras
införande på ön. Tariben. Tahitiskt Sorrento. Matawai och Venus’ udde. Ytterligare prof på gästfrihet. Eremea.
Popo och hans familj. Tahitisk middagsmåltid. Återfärd till Papiti. Tankar om de infödde. Afsegling. Ankomst till
Valparaiso.


Tahitis hufvudort, Papiti, kan knappast kallas stad. Det spanska »pueblo» uttrycker förr hvad
Papiti är: ett litet samhälle med fem till sex hundra invånare, irreguliert utlagdt längs stranden af
den halfcirkelformiga vik, som utgör hamnen. Dess läge är emellertid förtjusande, och det friska
löfverk, som öfverallt ses omsluta dess hvita husgrupper, bland hvilka märkas de europeiska
sändebudens smakfulla bostäder, gifver platsen ett utseende af tropisk skönhet, förhöjd här och der genom
vaggande palmer samt mörkgröna lunder af brödfruktträd i bakgrunden.

Längs stranden sträcker sig en beqväm kaj af korall och sten. Platsen emellan denna och
byggnaderna, hvaraf de förnämsta ligga vid sjön, är genom planteringar förvandlad till en skuggrik
promenadplats, på samma gång som den utgör Papitis strandgata. Newtons teori om tidvattnet håller
icke stånd här, hvarest vattnet hela året om oföränderligt börjar falla vid middag och midnatt samt
stiga vid solens upp- och nedgång, så att infödingarne sjelfva innesluta i samma ord — »too-e-rapo» —
begreppen midnatt och högt vatten. Som tidvattnet blott har några få tums stigning, äro dessa
besvärliga inrättningar med långa broar och slippriga trappor, som blifvit nödvändiga för att göra
landningen beqväm på en mängd andra platser vid hafven, obehöfliga härstädes. Skyddad af korallrefvet
emot hafssvallet, är den lilla hamnen ständigt lugn som en insjö, och den nämnda kajen är så låg,
att man blott med ett steg förflyttar sig ur båten upp på densamma.

Oaktadt Papitis pittoreska läge känna sig likväl de flesta främlingar, då de först anlända hit,
något bedragna i sina oftast öfverdrifna begrepp om den beprisade tahitiska naturen, och det är sant,
att denna punkt af ön icke är en af dess mest natursköna, men man behöfver icke taga många steg
inåt landet för att finna de föreställningar, man på andra resandes beskrifningar gjort sig i detta
afseende, i de allra flesta fall motsvarade i verkligheten, ehuru en mängd resande, och i synnerhet äldre
sådana, gerna öfverdrefvo sina naturskildringar. Så var åtminstone intrycket på oss, då vi på aftonen
af vår ankomst hit företogo en utflygt långs »broomroad», som den rundt hela ön ledande vägen kallas.

Den tropiska dagen var nära sitt slut, då vi anträdde vår vandring. Inne i Papiti syntes blott
få infödingar med undantag af en mängd infödda soldater, som voro inklämda i gamla franska
infanteriuniformer med dess otympliga kepis, samt gendarmer i trekantiga hattar på tvären och frackar
med uppvikna skört — alldeles som man finner dem i det europeiska Frankrikes större städer.
Deremot syntes en mängd af samhällets europeiska medborgare antingen makligt draga vägen fram med
bleklagda damer och barn i sällskap, njutande af aftonsvalkan, eller tagande sin siesta på de öppna
verandorna till sina bostäder. En och annan katolsk prest syntes äfven, med den beställsamma
brådska, som ofta utmärker denna menniskoklass, trippa gatan fram i sin svarta kaftan och den
sedvanliga, hiskliga hatten, som mera liknar modellen af något slags farkost än en mensklig hufvudbonad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free