- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
116

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Liksom på Sandwichs-öarna håller sig hvar och en, som möjligen kan det, en häst eller mulåsna.
Missionärer och höfdingar skulle här aldrig tänka på att färdas till fots. Hästarne äro samtliga
importerade från Chili samt ega den spanska rasens hela liflighet och läraktighet, men tahitierne
uppnå icke Sandwichs-öboarne i skicklighet såsom ryttare.

Det hastigt inbrytande mörkret, som inom tropikerna knappast kan sägas föregås af skymning,
tillät oss icke länge denna dag njuta af »broomroads» vackra scenerier, men vi återvände ombord
med föresats att vid första lägliga tillfälle göra om vandringen och då utsträcka densamma till Matawai,
en liten by på öns norra del, nära den genom kapten Cooks observatorium ryktbara Venus-udden.
Detta tillfälle erbjöd sig också snart, men dock icke förr än vi tillbragt ännu en dag i Tahiti, hvilken
vi först vilja skildra och som var af icke mindre intresse än den i Matawai.

Denna dag var en lördag för oss, men söndag för invånarne i Tahiti. Härmed förhåller det
sig så, att de missionärer, som för mer än ett halft århundrade sedan anlände hit med det goda
skeppet »Duff», och hvilka voro de första, som införde europeisk tidräkning på ön, kommo vägen rundt
omkring Goda Hopps-udden. Genom att sålunda hafva seglat ostvart hade de vid sin ankomst hit
förlorat en hel dag, eller så mycket som deras tid då var före tiden i Greenwich, och denna deras
tidräkning har sedan dess alltid varit gällande på ön. När derför fartyg komma österifrån, äro
dessa en hel dag efter tahitierne, men som hvarken missionärerne eller skeppens befälhafvare äro
sinnade att ändra sina journaler, så fira Tahiti och skeppen sina söndagar hvar för sig. Denna
omständighet gaf oss emellertid bättre tillfälle än hvad eljest kunde hafva varit fallet att blicka in i
Tahitis kyrkliga förhållanden, oberoende af våra egna, och vi beslöto derför att öfvervara gudstjensten
i en af öns kyrkor.

Deras antal på hela ön är icke mindre än 36, hvilket är ett oproportionerligt tal för en
folkmängd af knappast 3,000 invånare, men de flesta äro blott lador, uppförda på infödingarnes vis af
sammanbundna bambustammar. En och annan är dock af mera varaktig byggnadsmateriel, och vi
skola strax beskrifva en sådan. Dessförinnan måste vi dock tala om en annan, som ehuru nu för
flere år sedan i ruiner var ett mästerverk på sitt sätt. Det var det kungliga hofkapellet i Papaoa,
som uppfördes af Pomaré II, hvilken vid dess byggande visade en kunglig proselyts hela nit.

Denna byggnad var öfver 100 fot lång och 60 fot bred. Dess långa takås uppbars af 36
stycken cylindriska pelare af pandanusträd, och rundt omkring hvilade takets kant på palmstammar.
Taket sjelft, som hade stark lutning, sänkte sig till en manshöjd ifrån marken samt var täckt med
blad. Åt alla fyra sidorna var byggnaden öppen. Som kapellet var uppfördt på drottningens bud,
så var nästan hela befolkningen sysselsatt med dess byggande, och den korta tidrymd, hvarpå detta
skedde, kunde hafva framkallat mången europeisk byggmästares afund, ty på mindre tid än tre veckor
från det första hörnposten restes var takets sista lager af palmettoblad fästadt. Fördeladt på
höfdingarne och deras departement, underlättades arbetet storligen derigenom, att hvar och en medförde
sin bjelke, spira eller stötta med vidfästad taktäckning, allt redo för omedelbart användande, och
sedan allt detta blifvit vederbörligen sammanfästadt medelst vidjor, var templet bokstafligen färdigt,
»utan att ljudet af hvarken hammare, yxa eller något slags jernverktyg blifvit hördt i huset under
dess byggnad».

Men det egendomligaste med detta polynesiska Salomo-tempel återstår att berätta. Infödingarne,
som gerna lägga sina boningar vid vattendrag, såväl för den praktiska fördel detta medför som
för att tillfredsställa sin smak, kunde icke tänka sig ett tempel utan äfven denna prydnad. Derför
leddes nu en ganska ansenlig ström, som genomflöt en äng i nejden, tvärs igenom kyrkan, hvarest
den försågs med tre broar till öfvergång. Hvilken sublim tanke! Rinnande vatten till ackompagnement
för hymnerna i templet.

Vid byggnadens invigande höllos trenne särskilda föredrag från olika tribuner, och en otalig
folkmängd hade samlat sig från alla delar af ön. Nu har dock denna Söderhafskatedral länge varit
öfvergifven. Dess tusende habiscusbjelkar ligga förmultnade på marken, som af den uppdämda bäcken
förvandlats till ett kärr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free