- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
118

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och ljud ovan gammal enstöring från någon närbelägen ö. Denne gamle hedersman blef nu skarpt
tillrättavisad för det han stod upprätt och derigenom skymde utsigten för dem, som sutto bakom. Men
som han icke fullkomligt förstod eller hörde, hvad som sades honom, fattades han utan ceremonier
vid skuldrorna af en af de nyssnämnda herrarne i hvitt livré och nedtrycktes med våld på golfvet.
Under allt detta försökte hvarken den gamle missionären på predikstolen eller hans embetsbröder
nedanför densamma att lägga sig uti ordningens upprätthållande, utan lemnade allting åt de inföddes
omsorg. Med Söderhafsöboar, som äro samlade i något större antal, lär man vara nödsakad att
tillvägagå på detta sätt, men hvad vi sågo och hörde gaf likväl en föga hög tanke om öboarnes religiositet
och deras lärares förmåga att bibringa dem sådan.

Slutligen blef det emellertid en viss ordning i kyrkan. Predikanten slutade och sången började;
kören bestod af 12 à 15 unga flickor, som sutto under predikstolen, och hela församlingen föll
in i sången. Hade den första delen af gudstjensten varit af mera komisk än allvarlig effekt, så låg
det något högtidligt i denna, i synnerhet som församlingen med åtminstone skenbar andakt deltog i
densamma. Den första hymnen, som sjöngs, var N:o 100 i engelska psalmboken, numera antagen
såsom tahitisk psalm. Rösterna voro ganska behagliga, och sammansjungningen fullkomlig. Det märktes
genast, att infödingarne hade mera tycke för musik än för en lång predikan, hvars innehåll utan
tvifvel var i många afseenden för dem ofattligt. Efter ett par psalmer följde en bön, hvilken den gamle
missionären var nog förståndig att göra kort, ty församlingen började åter att blifva orolig, så snart
han höjde sin stämma. Härpå läste han ett kapitel ur den tahitiska bibeln, hvarefter en infödd
missionär uppträdde i den hvite predikantens ställe, och till denne lyssnade församlingen med större
intresse, än man kunnat vänta. Tyvärr var det oss icke möjligt att uppfatta ett ord af hvad den
olivfärgade talaren sade, men vi erforo sedermera af en i Papiti boende engelsman, att dessa de
inföddes predikningar stundom voro högst egendomliga, till prof hvarpå meddelades oss följande kostliga
utdrag ur ett dylikt föredrag, hållet för omkring 25 år sedan ifrån samma predikstol, som vi nu hade
framför oss. Så här ungefär var innehållet:

»Gode vänner! Jag glad att se eder och gerna tala till eder i dag. Gode vänner! Mycket
dåliga tider i Tahiti. Det kommer mig att gråta. Pomaré har försvunnit för längesedan. Ön icke eder,
utan Wi-wi’s (fransmännens). Dåliga prester äro här äfven och dåliga afgudar i qvinnokläder och
messingskedjor [1].

»Gode vänner! Tala icke till dem, se icke på dem! De äro ett slägte af röfvare, dessa dåliga
»Wi-wi’s». En dag skola de dock lemna oss. Beretani skepp med åska skola komma. Men nog
härom för denna gång. Mera en annan.

»Gode vänner! Många hvalskepp här nu och många dåliga män komma med dem. Det finnes
inga goda sjömän, det vet ni mycket väl. De komma hit, — »cause so bad, they no keep em home».

»Mina goda, små flickor! Inte springa efter sjömän — inte gå der de gå — de göra eder illa.
Der hvarifrån de komma talar icke något godt folk till dem — just som till hundar. Här samtala
de med Pomaré och dricka »avai med store Poofa» [2].

»Gode vänner! Denna ö mycket liten, men mycket dålig och mycket fattig — båda delarna på
en gång. Hvarför är Beretani så stor? Emedan denna ö god ö och sänder »mickonari» (missionärer)
till fattiga Kanaka. I Beretani hvarje man rik. Många saker att köpa och många saker att sälja.
Hus större än Pomarés och mycket vackrare. Hvar och en åker omkring i vagn, större än hennes,
och bär vacker tappa hela dagen om». (Härpå följde en beskrifning på en mängd af civilisationens
lyxartiklar).

»Gode vänner! Föga mat qvar i mitt hus. Skonare från Sidney förde inga mjölsäckar med sig
och Kanaka icke bringa svin och frukt nog. Mickonari göra mycket för Kanaka. Kanaka göra litet
för mickonari. Derför, gode vänner, väf många kokoskorgar, fyll dem och bringa dem i morgon».


[1] Härmed menade han madonnabilderna i de katolska kapellen, som började uppföras, sedan fransmännen eröfrat ön.
[2] En af öns rikare höfdingar, som var en erkänd drinkare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free