- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
128

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hem, då denne slutligen med en artig åtbörd bjöd sina gäster att stiga ut till måltiden, som blifvit
uppdukad i skuggan af en löfsal af palmblad, öppet rundt omkring och så låg vid sidorna, att man
måste böja hufvudet för att komma dit in. Inne uti densamma var marken öfverströdd med välluktande
»nahee», och längs det luftiga rummets ena sida var en rad af gula och röda bastmattor
utbredd, på hvilka vi slogo oss ned à la Turc, med utsigt öfver den gröna stranden och den blåa,
ändlösa oceanen nedanför.

Ofvanpå ormbunkarna framför oss voro utbredda flere lager af breda och tjocka löf af ett
träd, som kallas »poo-roo» och öfver dessa låg en mängd nyss afplockade bananblad, minst sex fot
långa och två fot breda. På denna duk var middagen anordnad på följande sätt: Längs den sida,
vid hvilken gästerna sutto, var en mängd poo-roo-löf utplanterad såsom tallrikar, och vid hvarje
sådant stod en kopp af kokosnötskal, fylld med hafsvatten, samt en tahitisk »limpa», eller
brunrostad mindre brödfrukt. I midten stod en ofantlig calebass, fyld med en mängd fuktiga och
rökande små paket af löf, och i hvart och ett af dem låg en liten rostad fisk. På sidorna härom
syntes tvenne mindre calebasser, innehållande den ena en slags »poi», eller pudding af röda plantaner,
och den andra något som vi skulle vilja kalla tahitiska pastejer, eller gräddade småbröd af
sönderstött indiansk rofva, som blifvit arbetade i kokosmjölk. Emellan calebasserna voro uppstaplade tvenne
stora högar af kokosnötter, hvilkas ögon blifvit förstorade, sedan det yttre fiberskalet blifvit aftaget, så
att hvar och en kunde betraktas som en fyld bägare, färdig att begagnas till att dricka ur.

Men på en annan duk, utbredd i rummets ena hörn, lyste dock måltidens prydnad i form af
feta, brandgula bananer, fullmogna »avee» (ett slags plommon) samt guavas, färdiga att sprängas af
den purpurröda fruktmassan, som lyste igenom deras skal. En ring af bruna oranger omgaf det hela,
och derbredvid rullade, ibland knippor af ananas, stora, fylliga meloner sina ovala kroppar. Hvilken
hög af frukter! Allt svällande moget, glänsande och inbjudande, såsom alla alster äro af denna
tropiska jord, som frambringat dem.

»A land of orchards!» — utropade äfven vår jovialiske doktor, i det han betraktade den vackra
Loo, som skrattande hjelpte honom till litet af hvarje af bordets läckerheter, under det Po-po och
hans hustru drogo noga omsorg om, att de andra gästernas aptit blef tillfredsstäld, ty genom den
ansträngande vandringen i hettan hade den just kommit till den »point,» då mat af hvad slag som helst
smakar bra. Men rätterna skulle äfven under andra omständigheter icke hafva varit att förakta.
Fisken, som kallades »pehe-li-li» var delikat; ty de inföddes metod att rosta densamma i jorden hade
bibehållit all must och gjort fisken särdeles välsmakande. Plantanpuddingen var äfven god, men denna
rätt är ganska vanlig äfven vid de hvitas bord inom tropikerna. Deremot voro rofpastejerna och
brödfrukten något ovanliga för våra europeiska gommar för att rätt uppskattas, men så hade
frukterna så mycket mera afgång i stället. De infödda brukade saltvattnet såsom vi använda salt och
doppade både fisk och brödfrukt deri. Ett försök af oss att göra sammaledes kröntes dock ej med
framgång, men en sjöman får med eller mot sin vilja så ofta sina läppar fuktade med saltvatten
ombord, så att det må anses förlåtligt, om denna vara icke hör till hans favoritsåser i land.

Under måltiden gick en gosse omkring med en lång bambukäpp, som han då och då slog med
på bambubladet framför hvarje gäst, hvarvid en hvit sammanhängande substans utrann. Denna
kallades »loa-ni» och förklarades intaga ett högt rum bland ett tahitiskt bords läckerheter. Den beredes
af den fullmogna kokosnötens kärnmassa, som lemnas att jäsa i ett tillslutet bamburör, efter att hafva
blifvit vederbörligen tillsatt med färsk kokosmjölk och saltvatten.

Under middagen hade en mängd besökande af båda könen kommit tillstädes, och när turen
kom till frukterna, voro der åtminstone 30 personer tillbords, ätande och pratande af hjertans lust.
Det var naturligtvis ej möjligt för någon att minnas våra rätta namn eller att ens upprepa dem
riktigt, men så hade vi i stället fått andra, som troligen voro mera betecknande i de inföddes tycke, och
unga Loo samt några af hennes väninnor, som kommit tillstädes, tycktes vara särdeles uppfinningsrika
i detta afseende. Att få öknamn, så snart man satt sin fot på någon af Oceaniens öar, är också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free