- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
132

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VIII.



Innehåll: Resa från Valparaiso till Santa Rosa. Resplan, utrustning och affärd från Santa Rosa. Dåligt nattläger. Salto
Soldado. »Casuchas» i Anderna. Ojos del Agua. Oväntadt fynd vid 11,000 fots höjd. Passerande af Cumbre-passet.
Bergbestigning. Bergsjuka. Ett Cordillera-landskap. Ofantliga oxdrifter. Rio de las Cuevas. Puente del Inca.
Condorer. Färd längs Mendoza-floden. La Calera de Caledon. Uspallata. Silfverminor i Cordilleran. Llamas och strutsar.
Första utsigten af pampas. Guldgräfvare. Villa Vicencio. Färd på pampas. Ankomst till Mendoza.


Klar och solig randades den dag, som vi bestämt för anträdandet af vår resa mot Cordilleran.
Vi hade i hast beslutit densamma, och förberedelserna blefvo derför ett hastverk, men vi erforo dock
snart, att vår till utseendet knapphändiga utrustning, som bestod af vapen, ammunition, litet sherry
och konjak till förfriskning uppe bland bergen, några sardinlådor och burkar med preserverad chocolad,
två uppsättningar grofva kläder samt madrasser och filtar var alldeles tillräcklig samt skulle hafva
blifvit oss kanske mera till besvär än nytta, om den varit vidlyftigare. Reskassan vexlades i chilenskt
guldmynt samt delades lika emellan oss alla tre, på det vi icke skulle strandsättas, i händelse någon
af oss blefve plundrad eller på annat sätt beröfvad sina mynt. Att refflade gevär icke medtogos i
stället för hagelbössor, var ett misstag, som vi sedan fingo ångra, men de sednare vapnen, som kunde
söndertagas och transporteras i sina lådor, voro lättare att föra med sig, tänkte vi, och ingen
resebeskrifning eller personlig berättelse, på hvilken vi grundat vår resplan, hade dessutom gifvit oss
anledning att förmoda, att Cordilleran och pampas skulle erbjuda så många tillfällen till storjagt, som
vi sedermera erforo.

Sålunda ekiperade, landade vi emellertid en söndagsmorgon — det var den 19 februari — i
Valparaiso samt begåfvo oss till jernvägsstationen, der vi fingo biljetter för oss sjelfva och våra
effekter till Llaillai, en station på halfva vägen till Santiago, hvarifrån resan skulle fortsättas på annat
sätt. Tåget sattes i gång kl. 10. Det var ett ofantligt passageraretåg, draget af två lokomotiv.
Det tycktes, som om hela Valparaisos förmögnare verld varit stadd på utflygt till sina landställen i
Limache för att fira sin söndag der.

I samma kupé som vi satt en vördig señora med sin dotter. Af dessas sällskap hade vi stort
nöje, ty de kände hvarje plats vid vägen och förtäljde med flytande tunga allt hvad de visste, och
kanske ännu mera, om de ställen vi passerade. Det går också i sanning ganska fort att formera
bekantskap med folket i detta land, och den enklaste småsak är tillräcklig att få ett lifligt samtal i
gång. Förr än vi, resenärer, anade det, hade vi också på så god spanska, som kunde åstadkommas,
omtalat såväl vår nationalitet som resans mål och på samma gång erhållit den intressanta
upplysningen, att vårt sällskap ämnade sig till Limache, der de otåligt väntades af onkel »A.» och kusin
»B.» och syster »C.» m. fl. slägtingar, hvilka de naturligtvis nu antogo, att vi, såsom kommande från
Valparaiso, nödvändigt måste känna till. Vår förklaring att vår resa gälde Mendoza, via Cordilleran,
väckte förvåning, och helt säkert skulle det aldrig hafva fallit någon annan än en utländing in att
för blotta nöjet företaga en sådan färd, helst som koleran sades rasa i hela Argentinska landet och
pampas voro osäkra genom indianer och röfvarehopar, som nu hade fritt spel, så länge landets milis
var sammandragen i Paraguay emot Lopez.

Under dylika samtal gick tiden ganska fort, och om vi undantaga, att vår kupé skakade på
ett något oroande sätt till följd af dåliga skenor, så var första delen af färden ganska angenäm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free