- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
136

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Aftonen nalkades. På bergen framför oss steg skuggan högre och högre, under det deras
toppar begjötos af den bakom oss sjunkande solen med denna underbara glöd, som ingenstädes
praktfullare framträder än i Cordilleran. Den på dessa latituder korta skymningen hade äfven snart gifvit
rum för mörkret. En sval nattvind fläktade emot oss. Djupare och djupare hördes flodens brus under
våra fötter, och vi kände att här endast återstod att fullkomligt förlita sig på mulorna. Förtroendet
till dessa djur stärktes också snart, sedan vi någon tid gifvit akt på den försigtighet, säkerhet och
snabbhet, med hvilken de buro oss fram längs den obanade vägen, som på sina ställen knappast var
4 fot bred, i synnerhet der man nödgats spränga densamma längs sidan af någon lodrät klippvägg.

I det vi passerade några ännu buskbevuxna dalgångar, hördes »chichadan», som redan stämt
upp sin nattkonsert, och ett slags små flädermöss, attraherade af elden från cigarrerna, svärmade
omkring våra hufvuden, nästan vidrörande oss med sina vingar. Kl. 9 anlände vi till det ställe, der
Rio Aconcagua sammanfaller med Rio Colorado, hvars röda vatten vi redan förut kunnat skönja,
liksom en särskild strömfåra i den förras. En närbelägen »rancho» [1] såväl som tillgång på bete
för mulåsnorna gjorde, att vi här beslöto taga vårt första nattläger. Af ranchons invånare fingo vi
»godhetsfullt» tillåtelse att sofva utanför, hvar vi ville. Gästfriheten är obegränsad i dessa trakter.
»Tiene gallina?» — Har ni en höna? — var Ramons första fråga till en vid skenet af en halft
utbränd koleld, på den låga hyddans golf sittande qvinna. På det jakande svaret anstäldes utan
vidare krus jagt efter en dylik individ, hvar man kunde finna den. Våra peoner, som voro bättre
lokaliserade i trakten än vi, lyckades också snart framleta en sådan, och tillredandet af en »casuela»
börjades genast.

Som det möjligen kan intressera någon läsare att få en idé om chilensk kokkonst, så vilja vi
närmare beskrifva, huru en »casuela» tillagas, i synnerhet som denna anrättning utgör en lika stående
förrätt till alla måltider i Chili som smörgåsbordet i Sverige. Hönan, eller hvilken annan fogel man
nu må hafva att tillgå, rensas och skäres i stycken, som kokas i vatten tillsammans med ris, lök,
potates, salt och det förut nämnda »aji», som utgör en stående krydda på alla chilenska bord. Rätten
ätes såsom soppa och kötträtt på samma gång samt är i alla afseenden både smaklig och födande.
Använder man ox- eller fårkött i stället för fogel, kallas rätten »puchero», och tillkommer mais,
benämnes den »chochorro». Och medan vi äro inne på kapitlet om chilensk matlagning, må tillfället
begagnas att omnämna ännu några här vanliga kötträtter. »Guacheloas» äro rostade stycken af det
kött, som omgifver refbenen på oxen. Denna rätt ätes vanligen sist af kötträtterna. »Asado» är
oxharen, skuren i skifvor, som mörbultas och tillsättes med en vederbörlig portion salt och aji, hvarpå
de uppträdas på trästickor, som nedsättes i marken i lutande ställning framför en koleld hvarvid de
rostas. På detta sätt tillagad erhåller asadon smak af biffstek »à la chateaubriand».

Ännu en rätt är det förut nämnda »charqui», hvilken dock endast begagnas af det fattigare
folket eller på färdvägar sådana som vår, der man ej vill belasta sig med skrymmande proviant och
färsk sådan ej kan erhållas dagligen. Charqui utgöres af i tunna skifvor skuret oxkött, hvilket blifvit
konserveradt genom att rimsaltas och soltorkas. Det liknar då godt sulläder samt transporteras
uppträdt på en rem, hvilken fastbindes på lämpligt ställe vid sadeln. När man känner sig i behof af
att tillgripa detta födoämne, — och vi varna hvarje resande att utsätta sig för detta behof —, så
placeras de utvalda bitarna, ungefär 6 timmar innan de skola användas, emellan hästryggen och sadeln,
hvarigenom detsamma rides mört och samtidigt erhåller denna delikata »flavor», gauchon så högt
prisar. För att kunna ätas, bultas detsamma sedan emellan stenar samt behandlas för öfrigt såsom
asado, så långt tillgångarna medgifva.

På det emellertid denna reseskildring ej måtte blifva i hast förvandlad till en kokbok, så
återvända vi till nattlägret vid Rio Colorado. Stället var i det hela föga inbjudande och motsvarade i en
viss mån dessa smutsiga landsvägskrogar, som här och der misspryda äfven de mest trafikerade vägarne
hemma i vårt eget kära land, men hvilka hafva ett slags oemotståndlig dragningskraft för en del af


[1] Mindre landtgård.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free