Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den passerande allmogen. En likadan tilldragande förmåga tycktes äfven denna rancho hafva, och
närvaron af en mängd i lappade ponchos och med föga förtroendeväckande fysionomier utrustade
män, som vandrade omkring i mörkret bland packsadlar och mulor, eller som voro lägrade här och
der i backarna kring någon halfslocknande koleld, hvarifrån de med mustiga spanska eder då och då
läto höra af sig, voro ej egnade att låta oss gå till hvila utan vissa försigtighetsmått.
Sedan vi derför intagit vår casuela och placerat alla våra effekter uti en hög, ordnade vi
våra bäddar så nära som möjligt intill sakerna, och gingo derefter till kojs med sadeln till
hufvudgärd samt revolvern i armvecket.
Vi fingo sedan sofva många nätter på detta sätt, men ingen mindre behagligt, ty vi hade
oupphörligt att utkämpa hårda strider med mosquitos, ohyra och närgångna hundar. Ett oafbrutet
bräkande af getter från en närbelägen »corral» [1], då och då afbrutet af nödrop från någon — som
vi måste antaga — på sitt yttersta liggande qvinna inne i ranchon, såväl som bullret från kommande
och gående »tropas» (foror) bidrogo föga att underlätta sömnen.
Det var äfven med gladt hjerta, som vi följande morgon före soluppgången på Saturninos hesa
»arriba patrones»! — upp, mina herrar! — lemnade vårt oroliga nattläger. Ett uppfriskande bad i
Rio Colorado och en kopp »agua caliente» (varmt vatten), såsom Ramon ironiskt kallade vårt té, gaf
oss ånyo krafter att fortsätta resan, och kort derefter voro vi åter på väg.
Kl. 7 f. m. anlände vi till Guardia Nueva, ett litet rastställe, hvarest åtskilliga andra resande
haft nattläger. Dessa voro nu sysselsatta att rusta sig. Rio Aconcagua, längs hvars dalgång vägen
ännu gick, var här blott en grumlig bergsström, som under oafbrutet forsande störtade fram öfver sin
steniga bädd. Längre fram passerade vi några tropas af tungt belastade mulor med sina drifvare.
Mulans vanliga last i en tropa är omkring 416 ℔, men i branta berg 100 ℔ mindre. Det väckte
alltid vår beundran att se den omsorg, med hvilken dessa bördor, som merendels bestodo af hudar,
voro upptornade på ömse sidor om det obetydliga djurets rygg samt derunder med yttersta
noggrannhet balancerade, hvarförutan mulåsnan snart skulle falla omkull med sin tunga last. Bördorna
fasthållas blott af en helt löst, rundt om densamma bunden lazo, hvars båda ändar äro fästade vid
packsadeln.
På andra ställen hade dessa tropas ännu ej brutit upp ifrån sina nattläger. Ett sådant nattläger
är någonting egendomligt. Alla de klumpiga packsadlarna med motsvarande packor placeras uti
en ring för att bilda liksom en vagnborg. I midten af denna uppgöres en eld, hvilken underhålles
hela natten, och emellan denna och sadlarna uppsöka de tropan åtföljande männen sina sofplatser,
med fötterna mot elden och hufvudet emot sadlarna. Ej långt ifrån finner man hela hjorden af mulor,
betande det sparsamma gräset emellan stenarna och på bergskanterna, under det de entoniga slagen
af »madrinnans» klocka äro de enda ljud, som bryta tystnaden.
På några ställen hvimlade flodens stränder af änder, af hvilka vi sköto några. Strax efter
»Guardia Nueva» passeras ett ställe, kalladt »Salto Soldado». Det är en bergsremna af omkring 250
fots djup, men med blott 20 fots öppning, genom hvilken floden bryter sig. En tradition säger härom,
att under någon fejd för mycket länge sedan en spansk soldat undkom fiendens förföljelse genom att
taga ett djerft hopp öfver nämnda remna. Si non è vero è ben trovato!
Vi funno snart, att våra peoner hade stor förmåga att uppfinna nya historier och namn för
de ställen vi passerade, och om hvilka vi naturligtvis oupphörligt ansatte dem med frågor. Ramon
var i synnerhet mästare uti konsten att berätta vidunderliga sägner, af hvilka vi dock naturligtvis
ej förstodo mer än hälften.
Den höga arm af Cordilleran, som ifrån »Salto Soldado» reser sig söder om Rio Aconcagua
kallas »la Lionera» eller »Lejonburen», till följd af den mängd pumas, här allmänt benämnda lejon,
som sägas hafva sitt tillhåll i dess klyftor. Här i närheten ligga kopparminorna »Santa Cruz», hvarest
vi gjorde ett besök i grufingeniörens lilla estancia samt emottogos med chilensk gästfrihet af hans fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
