- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
141

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

starka jordbäfning. Det vidgade sig 2 fot under jordytan till en ofantlig hålighet, och vi kunde vid
nedsläppandet af stora stenar ej förnimma något ljud, som tillkännagaf, att de träffade bottnen. Hela
denna slätt var således endast en enda ofantlig bubbla, täckt af ett helt tunnt lavaskal.

Ifrån denna slätt, som genomflytes af Rio de los Cuevas, Rio Mendozas källflod, inträdde vi
i ett trångt pass på en annan af dessa långa och breda dalgångar, hvilka åtskilja Cordillerans
sidoutsprång. Den kallas »Leña». Vi mötte här en till Chili destinerad tropa af omkring 800 oxar,
hvilken åtföljdes af 26 »vaqueros» på hästar samt några och 50 mulor med proviant och foder, en
riktig karavan. Oxarna voro stora och sågo halfvilda ut, ehuru något illa medfarna af den långa
resa de haft att tillryggalägga, och skulle troligen förlora ännu mera hull, innan de kommo öfver
bergen.

I spetsen för en dylik tropa går som vanligt madrinnan med sin skälla, och hon rides af en
pojke. Dennes åliggande är att med sina »bolas» hindra djuren att tränga framom denna förpost, och
han ses äfven oupphörligt rida fram och åter för den breda frontlinien för att sköta detta sitt värf.
Rundt omkring tropans sidor svärma de öfriga vaqueros i alla rigtningar på sina uthålliga hästar,
och deras upplindade lazo tyckes liksom vara förd af någon mekanik, ty den är i ständig rörelse
omkring hufvudet, under det de sjelfva äro färdiga att straffa med snärjning hvarje oxe, som bjuder till
att bryta truppens samband. Att på detta sätt nödga djuren till att hålla tillsammans är äfven högst
nödvändigt, ty utom det att de djur, som en gång kommit ur linien, vanligen springa för lifvet för att
undgå sina förföljare, hvarvid de lätt kunna bryta benen eller skada sig på skarpa klippkanter, så att
de måste lemnas efter, då de naturligtvis snart blifva ett rof för condorer och vilddjur, så är det af
högsta vigt, att boskapen ej blir utmagrad genom för stark motion, hvarigenom den naturligtvis skulle
förlora i värde på marknaden i Chili.

Oaktadt dessa försigtighetsmått dör dock en hel mängd under färden, och vi funno hela vägen
beströdd med hvitnade skelett af såväl boskap som mulor och hästar, hvilka tilltogo i antal, ju mera
vi närmade oss de vattenfattiga pampas; något som tyckes bevisa, att de flesta djuren dö af brist på
vatten, innan de någon gång uppnått de högre bergen. Flere hundra dylika tropas sändas hvarje
sommar ifrån Argentinska republiken in i Chili, der de slagtas och hvarest de utbytas mot penningar, säd
och specerivaror. Det är svårt att säga, huru stort antal boskap under det sista året blifvit öfver detta
pass infördt i Chili, men öfver Portillapasset, den svåraste af de tre öfver Cordilleran ledande
vägarna, hade under sommarmånaderna flere än 20,000 stycken hornkreatur blifvit förtullade för
export till Chili.

Detta ger någon idé om den ofantliga tillgången på boskap i pampas, på samma gång det
upplyser om en vigtig inkomstkälla för den Argentinska republikens regering.

Som vi förut nämnt, är trafiken i bergen under hela vintern oafbruten. Kölden är då ganska
stark, och våldsamma snöstormar svepa oupphörligt längs de dalar, genom hvilka vi nu vandrade
under en molnfri himmel, och hvilka, med undantag af några qvarlemnade snöfläckar på de skuggigare
ställena, voro fullkomligt torra. Det är sålunda egentligen på eftersommaren (januari—mars), som
Cordilleran befares, och då erbjuder passagen ej större svårigheter än hvilken resa som helst
sommartiden genom de obebygda norra delarna af vårt eget land.

Äfven vid denna jemförelse eger Cordilleran ett företräde, ty med undantag af några få ställen
på östra sluttningen faller icke här en droppe regn, och om på de befolkade högslätterna någon gång
finnes en paraply, så användes denna mera som ett skydd mot solen än till det ändamål, hvaraf den
fått sitt namn.

Sedan vi på ett ställe passerat Rio de los Cuevas på en naturlig brygga, bildad af ett större
klippstycke, hvarunder floden gräft sig en bädd, anlände vi innan skymningen inträdt till en annan
punkt, der samma flod skulle passeras. Detta skedde också på en naturlig bro, ehuru af helt annan
beskaffenhet än den förra. Den af stalaktitmassa bildade marken hade nämligen blifvit undergräfd
så, att den bildade ett formligt brohvalf öfver den 50 fot breda flodbädden. Genom detta utmynnar
en åder varmt mineralvatten, hvilket på en utskjutande platå ander bron uppsamlas i tre små

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free