- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
151

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det tillämpas på landets nuvarande inbyggare, ty för en driftig och verksam befolkning skulle helt
säkert både pampas och Cordilleran erbjuda outtömliga källor till rikedom.

Under vår vistelse här hörde vi naturligtvis mycket talas om koleran, som sades vara än i
San Luis och än i San Juan, Mendozas båda grannprovinser. Som Mendoza i alla tider lidit brist på
godt dricksvatten, hade fruktan för koleran emellertid drifvit några af dess mera verksamma invånare
till bildandet af ett bolag för uppförandet af en filtreringsapparat i stor skala, för att förse äfven den
fattigare befolkningen med godt vatten, hvilken vara hittills endast varit förbehållen de förmögnare,
som försett sig med filtrerapparater i sina hus. Blifver sålunda bruket af filtreradt vatten mera
allmänt här, så bör man äfven kunna hoppas, att en allmänt gängse sjukdom, »chotos», hvilken säges
förorsakas af bergsflodernas vatten, skall upphöra. »Chotos» består af ett slags svulster på halsen, hvilka
stundom på äldre personer antaga gigantiska dimensioner, men alltid vanställa hvilket ansigte som
helst. Den lär vara allmännare hos qvinnor än karlar, och de två eller tre fall deraf vi sågo här
voro endast hos qvinnor.

Vi hade väntat oss att någonstädes här eller på resan få se något exemplar af landets
urinvånare, indianerne. Detta blef oss dock ej, — med ett undantag dock, hvarom vi skola tala längre
fram — förunnadt, ehuru i såväl staden som dess omgifningar spårades indiandrag i månget ansigte
bland den lägre befolkningen. Det vanliga namnet för indianer är här liksom i Perú »chinos», hvilket
äfven betyder kineser; kanske är det likheten emellan de båda stammarnas hudfärg, som gifvit
anledning till benämningen.

Vår korta vistelse i Mendoza tillät oss ej att begagna de anbud vi fått att blifva introducerade
i några af dess familjer, hvaraf de flesta vid denna årstid hade flyttat ut till sina »qvintas» (villor)
på landet, och möjligen var detta den egentliga orsaken till den i ögonen fallande stora bristen på
s. k. bättre folk på stadens gator.

Följande dag, sedan middagsvärmen gifvit rum för aftonsvalkan, aftågade vi från Mendoza
genom dess södra port efter att hafva blifvit åtföljda genom staden af de flesta af de bekantskaper
vi gjort här. Hade dagen varit qvalmig och obehaglig, så blef aftonen desto herrligare. Vi reste
genom ett väl odladt land på en bred och präktig landsväg, omgifven af poppelalléer eller
trädgårdar, hvilkas frukttyngda persikoträd på ett emotståndligt sätt inbjöd till en liten skörd af
proviant för natten.

I solnedgången tågade vi genom en mindre stad, Zambezente, med en stor rymlig plaza och
ruiner af en betydlig katedral, som remnat i två halfvor under jordbäfningen 1861 och nu stod der
som en ganska hedrande rekommendation för dess byggmästares skicklighet. Vårt lilla sällskap ökades
här med några respektabla »zambezentinos», hvilka, liksom vi, ämnade sig till en by kallad Lujon före
natten. De utgjorde ett rätt angenämt sällskap och bidrogo ej litet att förkorta resan. Damerna
sutto i fruntimmerssadlar och togo sig rätt näpna ut på sina med band och fjädrar utstyrda mulåsnor
och ansigtet till hälften doldt i »velons» spetsar.

Den breda vägen omgifves fortfarande af »estancias» och villor, hvilka stundom sågo så
inbjudande ut, att man kände sig frestad att komma dit som objuden gäst, hvilket för öfrigt en främling
mycket väl kan göra i dessa trakter utan fruktan att behöfva anses ohöflig.

Från de upplysta boningarna klingade pianomusik och sång ut genom de öppna dörrarna och
fönstren, och kastade man ögonen in genom dessa, såg man señores och señoritas i liflig konversation,
till att döma efter solfjädrarnas häftiga rörelser, eller sväfvande par om par i någon långsam »valza»
eller graciös samacueca. Nog skulle det kanske hafva varit roligare att få vara med derinne än att
här sitta på ryggen af den stackars trötta mulan, dammig och rådbråkad samt med klen utsigt till
såväl föda som hvila för natten. Men den vackra månljusa aftonen, löfskogen och ängarna, hvarest
myriader eldflugor lyste och försvunno emellan häckar af välluktande örter, hade dock ett lifvande
inflytande på våra sinnen och utplånade snart alla tankar på resans mindre behagliga sidor.

Jag kan ej förbigå dessa eldflugor utan att säga några ord om desamma, i synnerhet som jag
hvarken inom tropiken eller annorstädes sett en sådan mängd af dem som här. Det var i synnerhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 21 12:42:10 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free