- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
153

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

välkommen tillökning i vårt matförråd. Detta hade under vistelsen i Mendoza blifvit förökadt med
en präktig rökt skinka, en hel säck full med lök, åtskilliga vattenmeloner eller »sandias» samt vårt
vinkärl, påfyldt med färskt Mendozavin — en vara, som väl torde kunna bestå profvet af en vinkännare
från Rhenländerna. Vi hade beslutit att om möjligt icke vidare behöfva tillgripa någon charqui,
sedan vi under vår förra bergbestigning ansågo oss hafva fått mer än nog af denna vara, ehuru den
ej kom på matsedeln mer än en gång. Under middagshettan sutto vi af uti en liten dunge af
högblommiga agaver, hvarest vi under ett tält af ponchos och filtar beredde vår middag. Solen var
brännhet, och det skulle utan tvifvel hafva intresserat kompositören af »årstiderna» att här få erfara i
verklighet, hvad han så lefvande målat i sin torkaria: »Re’n bränner middagssolens glöd» etc. Kl. 3 sutto
vi åter upp samt stötte strax derefter upp en hjord guanacos och derpå ett par strutsar, men vi hade
ej tid att förfölja dem. Före solnedgången hunno vi en dalgång med något gräs och en liten pöl
grumligt vatten, det första vi anträffat under dagen. Vi slogos en stund med mulorna om en dryck.
De stackars djuren voro galna efter vatten, och vi lemnade dem snart godvilligt segern, sökande tröst
i våra vattenmeloner. I närheten låg en bristfällig rancho, hvarest vi funno tvenne gamla qvinnor,
som här slagit sig ned i ro för sig sjelfva med några getter till sällskap. Ehuru de tycktes vara föga
trakterade af vårt besök, erhöllo vi slutligen nödiga upplysningar angående vägen till estancian »Villa
de Tupungato», tillhörande en engelsman, mr Gibbs, hos hvilken vi beslutit tillbringa natten. Det var
först efter mycket ridande rundt omkring kullar, öfver slätter och längs höga lervallar, hvarunder vi
gjorde åtminstone en svensk mils krokväg, som vi uppnådde det sökta stället. Herr Gibbs var på
väg till Santiago med en tropa oxar, men hans hustru, en »santiageña», emottog oss med chilensk
gästfrihet, så snart vi berättat hvilka vi voro.

Med vårt röfvareutseende behöfdes i sanning också chilensk gästfrihet för att ej frukta att taga
emot oss i ett hus, som för ögonblicket ej beboddes af annat än qvinnor och barn. Vi anlände för
sent på aftonen och afreste för tidigt följande morgon för att hinna taga den präktiga estancian i
närmare skärskådande, men i omgifvande coraler böljade en snart sagdt oöfverskådlig massa boskap,
— säkert ett par tusen, — som under dagens lopp blifvit hemdrifven af husets söner för att
öfverräknas och »sorteras». Vi hade ej tillbragt lång stund på verandan under samtal med señora Gibbs
och hennes gamla mor, förr än äfven den ene efter den andre af sönerne kommo hem från dagens
irrfärder på hästryggen. Den yngste af dem, en liten hvithåring med blå ögon och engelska drag,
gaf oss snart ett bevis på den tidiga ryttareskicklighet, hvilken bibringas ungdomen i dessa trakter.
Af något misstag hade nyss före hans hemkomst en coral, innehållande flere hundra ungnöt och
kalfvar, blifvit lemnad öppen och dess invånare begifvit sig af på en liten vandring ut åt fältet. Som
en fogel sköt den lille ryttaren på sin pony efter hjorden och omcirklade densamma i karrier uti allt
mindre och mindre kretsar, hvarunder han med sin lazo i jemn rörelse kring djurens hufvuden så
skickligt förstod drifva den tätt sammanpackade massan mot ingången till coralen, att de efter några
minuter funno för godt att hals öfver hufvud uppsöka sin fålla för att undgå obehaget att dragas dit
med snara om halsen. Nu återstod dock att taga fatt på några få kreatur, som spridt sig ute på
fältet. I flygande fart var han efter dem, och snart var det ena efter det andra snärjdt i ryttarens
bolas, som slungades med ofelbar träffsäkerhet af hans vana hand.

Vi hade snart blifvit bekanta med vårt värdfolk. Señora Gibbs trakterade oss med det bästa
hon hade, »casuela», »pocha», »chicha», »masto», »finca», tè och frukt — allt hvad ett chilenskt bord
har rart af mat och dryck, och jag skulle gerna vilja beskrifva dessa rätters olika tillredning, om jag
ej fruktade att väcka våra läsarinnors åtlöje genom att röja en allt för stor okunnighet i kokkonsten.
Nog af, vi hade en »lysande soupé, på mr Gibbs estancia», och när vi vid midnatt erhöllo verkliga,
goda
bäddar uti ett stort och luftigt rum, kunde vi gerna hafva drömt oss vara i hvilken civiliserad
trakt af jorden som helst, om icke vår sömn under natten oupphörligt blifvit störd af boskapens
råmande rundt omkring huset, för att icke räkna så noga med några mosquitos, som sökte bestrida
oss besittningen af rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 21 12:42:10 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free