Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
— Hon är lik Malin.
— Mörkare, sade Alexandra utan att se
på honom. Jag tyckte alltid, att hon var den
mörkaste af de barnen.
— Mörk och mörk... Alla Stjernar äro
ju mer eller mindre blonda. Jag tyckte i dag
hennes hår var brunt.
— Talade du något med henne?
— Ja, naturligtvis. Inte kunde det undgås,
när vi en gång känt igen hvarandra...
— Hon vet ju, att vi äro här och har
naturligtvis hvar dag väntat... Världen är bra
liten! afbröt sig Alexandra plötsligt själf på sitt
kyliga, litet bittra sätt. Han svarade inte.
— Hvarför är hon i Wiesbaden? frågade
Alexandra efter en stund.
Thomas Carter svarade inte strax.
— Hon är här med syster Mary och hennes
man, sade han. — Ja, Xandra — han såg
allvarligt, litet ängsligt upp på hustrun, som stod
framför honom med djupt sänkt hufvud och
smärtsamt ihopdragna ögonbryn. Jag visste, att
det högst illa skulle beröra dig...
Alexandra stod tyst en stund.
— Är hon sjuk? Din syster, menar jag.
— Hon har alltid — liksom alla vi syskon
för resten — haft mycket anlag för gikt. Och
den här sista stränga vintern... Han afbröt
sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
