Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
(Alexandra tvekade ännu vid hvart »du», men
hur var det möjligt att kalla sin dotters kusin
för annat?) — att du tänkt på att blifva
sjuksköterska?. ..
— Jag har också varit ett halft års tid i
vinter på lasarettet i Lund, svarade Ebba litet
ovilligt.
— Och nu vill hon ge sig in vid Röda
Korset och vara på ett stort lasarett i Berlin
och ge sig ut i krig, när det åter blir något,
förklarade Eva mycket ifrigt.
— Det oroliga Skytteblodet! sade Thomas
och smålog ned emot Ebba. Hans hustru såg,
att det var en fest för honom att få tala med
henne och som vuxen få återse en af »Malins
flickor». Han, som alltid varit så svag för sin
kusins hem — liksom för Malin själf.
— Inte så värst oroligt heller! Agnes har
ju jämförelsevis tidigt slagit sig till ro, och
bröderna äro, Gud vare lof, tämligen stadiga
alla tre — någorlunda. Men jag kunde inte
tänka mig att alltid gå sysslolös där hemma
året igenom. Tant Mary håller också med mig.
— Det är likt »tant Mary», sade Thomas.
Hon har själf alltid haft många järn i elden.
Men hvad säger Malin?
— Mor ger mig lof, sade Ebba. Min äldste
bror är tjugufem år och gifter sig snart.
Hvarför skulle jag gå hemma och göra ingenting?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
