Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
från första stund Ebba Stjerne steg in i rummet,
hade hennes hem, som för dem alla betydde
så mycket, stått för deras minne. Jag minns
en morgon, då jag stod på trappan med Ebba,
och en af statkvinnorna kom sträfvande uppför
den branta backen med en väfräcka under ena
armen och en stor barnunge på den andra...
Minns du, hvad du sade, Ebba?
— Nej, sade Ebba och skakade på
hufvudet. Jag har alldeles glömt alltihop ...
— Du stod och tittade litet, så sade du:
»Jag kan inte uthärda att se den Anna alltid
sträfva och träla så förfärligt... Ungen kunde
väl själf gå! Det känns precis som om mina
fötter vore i hennes träskor, när jag ser, hur
utsläpad hon är...» Jag har så ofta tänkt på
ditt uttryck: »mina fötter i hennes träskor...»
— Tänk, att farbror Thomas minns mig
så väl, sade Ebba tankfullt, liksom tacksamt.
Och att farbror också minns Anna, stackare.
Hon hade till slut nio barn och han slog henne,
hvar gång han var full. Mor förbjöd oss alltid
att gå dit.
— Ebba känner hvar vrå i hvar stuga på
Marieholm, sade Eva ifrigt, förklarande och
beundrande.
»Marieholm». Blotta ljudet af namnet
gjorde, att det gamla, välbekanta röda
stenhuset, nu Karl Skyttes hem hos systern och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
