Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
vet, att aldrig skulle jag vilja ha det, som
syster Agnes har det — ni vet, min syster,
som är gift. Det skulle trycka mig till jorden
att sitta hemma och vara lokal matador. Att
på en liten fläck i världen jämt sitta i
högsätet som den förnämsta, den ofelbara, den
enastående, som alla se upp till —
skydds-patronessan par préférence...
Hon teg litet, och i det hon inifrån skuggan
mötte hans förstående bruna ögon, tillade hon
sakta, oemotståndligt förtroendefullt:
— Hvad mig angår, så trifs jag alltid
bäst, när jag känner mig som en af de många.
Jag duger inte till att stå ensam på en piedestal,
höjd öfver mängden. Jag vill hellre hålla mig
tillhopa med dem, som stå tätt, skuldra vid
skuldra...
— I ledet alltså?... Det har jag pröfvat...
— Åh, ni vet ändå inte, hvad jag menar,
afbröt hon otåligt. Ingen förstår det riktigt —
inte ens mor, som ändå brukar förstå nästan
allting. Tant Mary tror, att jag vill bli
sjuksköterska för att kunna känna mig oberoende,
för att ha en »verksamhet», ett »intresse». Hon
är förstås mycket snällare än jag, mycket
mindre egoistisk än jag — ni förstår nog, hur
jag menar — men hon vet inte, hvad det vill
säga att gå och bära på en sådan
samkänsla, ett så förtärande medlidande med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
