Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
duktig, vacker som en dag. Elof Hellwer,
som tillfälligtvis varit i Paris, när olyckan
hände, och sett föräldrarnas första gränslösa
förtviflan, visste, att Alexandra själf den gången,
söndersliten af smärta och själfförebråelser, sett
saken — under en tid åtminstone — på ungefär
samma sätt, som Mary ännu såg den. »När de
andra barnen, Eva och Charlie, voro små» —
hade hon jämrat sig inför Elof, glömsk af allt
utom sin sorg, otröstlig, böjd i stoftet — »när
de andra barnen voro små, ansåg jag det för
en pröfning, att vi voro så fattiga, att jag själf
eller Karl jämt måste passa och tillse dem —
att vi aldrig hade råd att hålla någon hjälp åt
dem. Men när jag blef rik och kunde öfverlåta
mitt barn åt främmande!...»
Det var kort tid efter denna händelse
som Carters flyttat till Wiesbaden efter att först
under några år ha flackat omkring i Italien
och Sydtyskland. De kunde ju bo hvar som
helst nu — hvar de hade lust — ty Thomas hade
ju inte längre någon sysselsättning, som band
honom. Redan innan han gifte sig, hade han —
dels enligt egen önskan, dels för att så mycket
som möjligt rätta sig efter sin granntyckte far —
tagit afsked från sin ställning inom den
diplomatiska kåren. »Inte för att det är
nödvändigt» — hade han den gången småleende
sagt åt sin svåger Hellwer, den enda af släk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
