Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
som han trots alla hinder vunnit, kunna ersätta
honom detta och mera till? Det hade ju varit
hans fasta tro, att Alexandra, när hon ändtligen
blef hans, skulle kunna ersätta honom allt:
släkt och vänner, fosterland och verksamhet i
statens tjänst. Hade hon lyckats? Mary
undrade det och hon sade det öppet, ty hon var
aldrig van att dölja sina tankar. Hon ansåg
det nästan för orätt att någonsin göra det.
— Jag väntade mig aldrig, att du under
dessa förhållanden skulle finna lifvet lätt —
sade hon under samtalets lopp till sin bror.
De voro ensamma med Elof. Jag väntade mig
alltid, att det skulle komma en tid, då du...
då du nödvändigt måste komma att se allting
annorlunda. Ty du är väl ändå inte för intet
pappas och mammas son, och som pojke —
det veta alla, som ha känt dig — var du alltid
rättrådigheten och hedern själf.
— Jag har aldrig ångrat mig, om det är
det du menar, sade Thomas rakt på saken,
kärft afböjande. Inte ett ögonblick.
Mary sade inte mera. Hon satt och såg
på brodern: ståtlig och distingerad, liksom hon
själf. Också en smula gråhårig i tinningarna
och med rynkor i ögonvrårna.
— Du vet inte, Thomas, hur mycket jag
har tänkt på dig, utbrast hon plötsligt med den
djupa intensiva innerlighet, hvilken ibland, lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
