Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
som oemotståndligt, bröt sig fram ur hennes
innersta väsen. Hvar gång jag träffar Malin
och hennes barn, hvilka ju nu äro de, som stå
mig och Elof närmast, eller bara hör något
från Marieholm, ha mina tankar varit hos dig
och Alexandra. Du må inte tro — som du efter
pappas död skref till mig — att det blott är
hårdhet och egenrättfärdighet...
•— Låt oss nu inte åter gräfva upp allt detta,
Mary... Man kan skrifva om mycket, som
det är svårt eller hart när omöjligt att tala om.
— Kunde du tänka dig, Thomas, att vi
båda efter alla dessa år... kunde träffas
i förtrolighet och inte tala om detta?
— Jag kunde tänka mig, att du försökte
spara mig, Mary...
Men hon var nu alltför djupt upprörd att
kunna tiga och försökte inte ens lägga band
på sig.
— Om jag bara hade funnit dig lycklig,
Tom... Nej, försök inte att säga mig emot:
jag har ju ögon i hufvudet, vet jag, och genom
Elof, som så ofta sett er, vet jag ju nu ungefär,
huru sakerna stå... Om jag hade funnit dig
lycklig, säger jag, hade jag inte sagt ett ord,
jag hade inte velat se dig... Men nu!...
— Jag försäkrar, försökte brodern
allvarligt och med fasthet att öfvertyga henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
