Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
säker på, att inte heller Mary med sin goda
vilja gör det oftare. Vi ha ju så mycket annat
att tala om. Ert nya lif och våra gamla kära
minnen från ungdomen ...
Mary grät ännu. Nu torkade hon ögonen
och räckte handen åt brodern.
— Du vet, att jag gör ingenting till hälften,
Thomas, sade hon.
— Jag vet det, Mary, mumlade han, han
tog hennes hand och tryckte den hårdare än
han själf visste. Jag vet det. Och för att
du skall kunna begripa... Han var mycket
blek och talade med yttersta ansträngning, för
att du skall veta... Om du anade, utbrast
han plötsligt nästan våldsamt, hur ofta jag har
längtat efter...
— När vi tala om forna dagar hemma i
Stockholm hos pappa och mamma och på
Runefors... När vi tala om det, Malin och
jag och Elof och vi andra — du må inte tro,
Tom, att vi någonsin glömma dig. Du blir alltid
ihågkommen, om du än inte alltid blir nämnd.
Carter hade nu fullständigt återvunnit sin
behärskning efter den ovanliga rörelse mötet
med systern framkallat. Han tog åter Marys
framräckta hand och sade i mera alldaglig ton,
nästan formellt:
— Så spara vi alltså Alexandra för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
