Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
fullkomligt kunna uppskatta, hur innerligt han
å sin sida älskade henne och brodern, och intet
rörde henne mera än det sätt, hvarpå han
förstod att visa dem det: den undertryckta,
smärtsamma fröjd, hvarmed han hvar gång på nytt
hälsade dem välkomna till Marieholm, det ömt
tafatta sätt, hvarpå han — isynnerhet allt efter
som barnen blefvo äldre — sökte rätta sig efter
dem, vinna deras förtroende, gissa deras små
önskningar och efter fattig förmåga
tillfredsställa dem. Hemma hos modern gick Eva
förstås alltid mycket modernt och präktigt klädd —
det fordrades ju i det förmögna huset och
styf-fadern knusslade inte, när det gällde hennes
toalett. Men då hon märkte, hvar gång hon kom
hem till Sverige, i hvilken hög grad denna fina
ekipering misshagade och förödmjukade fadern,
medtog hon på hemresan nästan inga af sina
utländska dräkter. Under den tid hon om
somrarna vistades på Marieholm, använde hon
numera nästan aldrig andra klänningar än
de enkla hvita och hemväfda bomullsklänningar,
som fastrarna ställde om åt henne och i hvilka
hon — till sin fars stora belåtenhet — påstod
sig bäst trifvas.
Hennes mor nämnde aldrig sin första man,
men fadern talade ofta med barnen om
»mamma». Han gjorde det enkelt, allvarligt och
okonstladt, som om det rent af vore ett behof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
