Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
de sina — man skulle trott, att barnet hela
tiden endast vistats på Råsnäs — men, hur
det var, visste alltid dottern genom ett slags
instinkt, att det som närmast intresserade
modern var att få veta, hur det stod till med
Karl Skytte. Och på ett eller annat sätt fick
hon också alltid veta det — fick mottaga
liksom ett slags hälsning från den man, hvars
lif hon så grundligt krossat och förstört, men
på hvilken hon ännu alltjämt med en blandning
af ångest, ömkan, samvetskval och ömhet tänkte
långt oftare än någon kunde ana. Eva hade
aldrig varit hemma länge — hade sällan fått
ett bref från Munkeboda eller Marieholm,
förrän hon i skymningen, då modern gärna satt
allena, smög sig in till henne och skyddad af
mörkret, sakta liksom i förbigående berättade:
»Pappa är bättre» — »Pappa har träffat Charlie»
— eller något liknande, som hon visste kunde
glädja modern. Alexandra svarade sällan, men
vid sådana tillfällen tog hon gärna sin dotters
hand och kysste den eller behöll den länge i
sin. Ett slags tyst, ödmjukt tack, som Eva lärt
sig förstå, och som hon — liksom för sin fars
räkning — med en viss, bittert ljuf
tillfredsställelse tog emot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
