Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Thomas alltjämt tycktes vara af »Malins äldsta
flicka».
— Hon har blifvit en helt vanlig
»bruks-patronessa», hade Xandra sagt — litet vårdslöst
ringaktande och på sitt kyligt rättframma sätt.
En vanlig brukspatronessa, som vet sig vara
född friherrinna ... Och Thomas hade känt sig
tvungen att instämma.
Men i kväll, då Hellwers, för att fira Elofs
födelsedag, samlat alla sina närmaste bekanta
till en liten utsökt restaurangmiddag, hade
Thomas vid bordet händelsevis fått plats
bredvid Agnes, och för första gången, sedan de
ånyo träffats, riktigt kommit i samspråk med
henne. Han hade gifvit akt på, att hon hela
aftonen förekom tämligen upptagen af, nästan
en smula orolig för systern, som röd och varm
och bländande ungdomlig i en urringad svart
chiffonklänning, nervöst upprymd och
öfver-modig öfver att känna sig placerad mellan
Johan Wolff och Folke Hardenfeldt, komplett
fördunklat sin närmaste kvinnliga granne, lilla
Eva — Hardenfeldts dam — som barnslig och
kantig, på en gång blyg och ifrig, alldeles inte
kunde göra sig gällande, och som ända från
middagens början skamligt blifvit försummad
af sin pliktförgätne bordskavaljer.
Hela tiden försökte Agnes, så godt hon
kunde, reparera sin systers halft ofrivilliga fel:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
