Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
oss. Jag har stått stilla och du har vuxit fatt
mig.
— »Du», försökte Agnes dröjande. Jag är
rädd, att det kommer att låta bra underligt i
mina egna öron.
— När det nu gör mig så stor glädje,
Agnes...
Han var långt allvarligare än tillfället
egentligen fordrade, och Agnes fann inte strax
något att svara.
De veko in bland de slingrande gångarna
bland buskpartier och blomsteranläggningar,
som ligga emellan den egentliga staden och de
stora villakvarteren bakom Paulinenstrasse. En
stund gingo de tysta bredvid hvarandra. Agnes
hade släppt hans arm och höll med bägge
händerna upp sin långa kappa.
— Jag ser inte längre Ebba, sade hon och
stannade.
— Åh, hon känner vägarna här, ifall Wolff
inte gör det... Och n u är hon ju i goda
händer.
Agnes skrattade. Ja, sade hon, om ni...
om du... gör narr åt mig eller ej: jag tycker
inte om att jämt se henne tillsammans med
Hardenfeldt.
— Om jag vore som du, sade Thomas
plötsligt bryskt, tror jag, att jag skulle låta
henne råda sig själf i detta. Gör en flicka en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
