Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
också veta bättre... Den Karl Skytte hon för
tio år sedan lämnat, hade ju också varit en
helt annan Karl än den, som tillsammans med
hustru och barn bott i det lilla nätta
trädgårdshuset i Qeorgetown. När hon såg honom sist
och för sista gången sade honom farväl, hade
han varit en bruten och utsliten man, sjuklig
och nervöst osäker, som i sin hopplösa kamp
för sig och de sina, mist inte blott hälsa och
utseende, utan äfven — hvilket värre var — sitt lugna
omdöme, sin själs jämvikt, sin tro på sig själf
och andra. När hon skilde sig ifrån honom och
föredrog en annan man åt sig själf, en annan
far och beskyddare för sina barn, hade hennes
medkänsla med Karl (alltid den djupaste känslan
i hennes själ, tänkte hon nu) haft en icke ringa
tillsats af förakt. En svag man! hade hon
tänkt — och det tänkte hon ännu. Men...
men ... var då d e n, hon valt i stället för honom,
egentligen så mycket starkare?
Alexandra tog upp sina stackars dyrbara
pappbitar och med djupt nedlutadt hufvud förde
hon dem åter sakta och tankfullt in i kuvertet,
som hon åter omsorgsfullt lade allra nederst i
den djupa lådan. Porträttet af modern, som hon
ursprungligen letat efter, fann hon och tog
mekaniskt upp det och låste sekretären. Hon hörde
Thomas’ automobil köra fram för garageporten
och reste sig hastigt upp, i det hon åter riglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
