Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Jag förmodar du inte kunde låta bli att — hur
upptagen du än var på annat håll — ge
akt på henne och Hardenfeldt i går...
— Barnsligheter! sade Thomas nästan
kärft. Ebba är en klok flicka och vet nog, att
det inte duger att allvarligt tänka på
Hardenfeldt... Hvad menar du för resten med, att
jag var »upptagen»?... Han skrattade till:
Skulle du verkligen ännu vara en smula
svartsjuk på Agnes?
Alexandra smålog tvunget utan att riktigt
höja blicken under de långa svarta
ögonhåren. Knappt ens för sig själf ville hon riktigt
medgifva, hur pröfvande aftonen i går varit för
henne. Dels — och kanske mest — för Evas
skull. Det hade skurit henne in i själen att se
barnets missräkning och okonstladt sorgsna,
nästan förskräckta häpnad öfver att plötsligt
se sig till den grad förbisedd af sin beundrade
romanhjälte Folke Hardenfeldt, som, då han
ibland besökte dem, alltid visat sig så ytterst
artig och muntert vänlig — nästan hjärtlig emot
henne. Men därtill hade Alexandra denna afton
för första gången på många, många år åter
suttit tillsammans med alla dessa gamla vänner
och släktingar kring ett festligt dukadt bord,
och minnena hade hopat sig omkring henne.
Ännu en gång hade hon suttit midtetnot \gnes,
hvilken hon under den mest kritiska tiden af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
