Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Och när hon vände sig i bilen och nickade till
honom, hade hon naturligtvis sett honom stå
bredvid Agnes. Bevare oss väl — det betydde
ju ingenting, ingenting alls! Men hvem kunde,
när man till den grad lifligt blef påmind därom,
låta bli att minnas?... Och då hon om
aftonen, sedan Eva gått in till sig, gick ensam
inne i den stora sängkammaren och klädde af
sig, mindes hon sannerligen också så det
förslog ...
På morgonen hade hon och Thomas knappt
talat om Hellwers middag. Först, när de båda
reste sig upp från frukostbordet, hade han som
sagdt flyktigt tillkännagifva, att han ämnade
sig på den där utflykten till Biebrich.
Alexandra hörde nu sin man gå in i
sängkammaren, som låg näst intill hennes eget rum.
Hon hörde honom ringa på varmt vatten, öppna
skåpdörrarna, sparka af sig sina stöflar...
Efter en stund reste hon sig upp och öppnade
dörren. Han stod i skjortärmarna framför
spegeln och borstade sitt hår. Nu vände han sig
om emot henne.
— Var du mycket plågad af dammet?
frågade Alexandra. Det hade varit en ovanligt
het och solig förmiddag.
— Inte mycket... Jag hade ju hela
uniformen på mig, och jag lät för en gångs skull
Benson vara chaufför...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
