Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
dra på sitt obarmhärtigt rättframma sätt. Jag
förstår det så väl.
— Men det är ju ingenting att tala om,
Xandra. Det liknar dig att plötsligt à corps
perdu kasta dig in i ett sådant ämne... Din
force — tillade han skämtande, i det han med
bägge händerna omfattade hennes armar
ofvanför armbågarna och drog henne upp från
fönsterkarmen, upp till sig — din force är att
bränna skepp: dina egna och den stackarns,
som du talar med...
Alexandra lät honom kyssa sig, eftersom
han såg ut som om han hade lust till det.
Hon sade:
— Du menar, att jag inte tål något slags
halfhet? — Är det det du menar?... Det gör
jag inte heller. Vet man med sig, att man har
en hemlighet, så skall man öppna dörrarna för
den och grundligt lufta den ...
— Men jag har ju inga hemligheter! afbröt
han henne skrattande och menade, hvad han
sade. Och du vet, Xandra, att jag aldrig hade
fått ha dem i fred, om jag hade haft några.
Det sista kom i en litet annan ton. Men du
med dina bottenlösa ögon, han såg henne
beundrande in i dem och rösten var åter öm och
skämtsam som förut: du har säkert mycket
mera att gömma på än jag har.
Hon svarade inte, skakade bara på hufvu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
