Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
hängande fara. Ser du inte lika väl som jag,
att detta kanske är den mest kritiska
tidpunkten i Ebbas lif?... Gud skall veta, att jag
har uppmuntrat henne att söka en själfständig
verksamhet och inte — åtminstone inte genast
— krypa i lä bakom en man. Men så som
sakerna ha utvecklat sig, råder jag henne n u
uppriktigt, att, ifall hon inte känner sig stark
nog att hålla den där andre på afstånd, så
godt först som sist säga ja till Johan.
— Tant Mary! ropade Ebba, retad till det
yttersta. Nu går det sannerligen för långt
och jag vill inte höra ett ord mera — inte
ett, säger jag. Om tant och Agnes vilja
diskutera mig, när jag inte är tillstädes — var
så god! Men så länge jag är närvarande...
— Det gör väl ingen nytta, om Agnes och
jag tala om dig, när du inte hör det, och
om ingen af oss har mod att säga dig vår
mening?... Lilla Ebba — om någon håller
af dig...
— Ni hålla förstås af mig allihop, ropade
Ebba desperat. Och därför tycka ni, att ni
ha rätt att plåga och pina mig hur mycket som
helst. Tro inte, att jag inte förstår halfkväden
visa... Jag har länge vetat, hvad tant Mary
tyckte, hvad ni alla tro och tycka... Men
hvarför skola ni envisas att säga mig det? Ni
göra ju bara allting så omöjligt — så rent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
