Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
»Hur vet hon det?» tänkte Mary, som i
tjugu år, ända sedan första dagen af sitt
äktenskap — ja, längre — funderat öfver samma
fråga, och, ehuru hon inte ens för sig själf
ville medge det, nått precis samma öfvertygelse
som Agnes nu på sitt lugnt opersonliga sätt så
frimodigt uttalade. »Hur vet hon det?»...
Hon sade lågt, inte längre med sin vanliga,
tvärsäkra, ofelbart myndiga ton:
— Man kan misstaga sig... det kunna
både män och kvinnor. Hur kan man afgöra,
om den känsla man blindt följer — och det
tyckes du ju mena, att man bör göra — att
det är den rätta, den i längden enda
saliggörande?
— Man vet det efteråt, sade Agnes.
Hon sade det småleende, liksom på skämt,
med sina vackra gråvioletta ögon i den äldre
väninnans. Det var inte möjligt att tro, att hon
talade af egen erfarenhet.
Mary Hellwer reste sig upp och lade ihop
sin virkning, hvarpå hon inte på länge rört
en maska.
— Angående Ebba, sade hon — hon ville
inte längre tänka på hvad Agnes menade.
Angående Ebba, är hela historien bara den — som
du nyss själf mycket riktigt sade — att Johan
är för hvardaglig för henne. Det är
alltihop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
