Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
ihop med Thomas Carter, som han i många
afseenden sympatiserade med, och som hade
många betingelser för att förstå honom. Till
Eva, sade han, när styffadern var tillstädes och
kunde sköta konversationen, sällan annat än
»Goddag, fröken Eva», eller: »Hur mår fröken
Eva?» Men han sade det med sitt uttrycksfulla
leende och sin ännu uttrycksfullare blick, och när
Carter var borta, höll han alltid med god smak
till godo med hennes fsällskap, bad henne sjunga
— hon hade liksom sin mor vacker röst och
sjöng gärna — berömde med sakkännedom
hennes sång, sade att hon öfver pannan och
ögonen påminde om Eleonora Duse, talade om
teatern med henne — teatern var just då Evas
svärmeri — och sade, att han aldrig sett någon,
som till den grad som hon motsvarade hans
begrepp om Ibsens Hedvig i »Vildanden». —
Just så hade han alltid tänkt sig henne: liten
och mörk, skälmsk och allvarlig på en gång.
Utan att mena det minsta med det och utan att
reflektera öfver det, satte han hvar gång han
kom myror i hufvudet på Eva. Och tillsammans
med Ebba, från hvilken han förut tyckts
vara oskiljaktig, såg hon honom numera sällan
eller aldrig.
— Fröken Ebba? sade han, när de i
Park-strasse frågade efter henne. Fröken Ebba är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
