Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
— Hvarför skulle jag inte unna honom
dessa nöjen, tänkte hon — till och med om jag
märker, att han har lärt sig undvara mig, när
han har roligt.
Hon satt med nedslagna ögon öfverst vid
bordsändan, hvitklädd, myndig och vacker på
sin hedersplats som husets fru, medan »der
Rudolf» och den korrekta Augusta serverade
rätterna och utan nyfikenhet hörde sitt herrskap
tala svenska, som de inte förstodo. De voro
ju så vana vid främlingar och kurgäster, att
»herrn och frun», i hvilkas bröd de tillfälligtvis
voro, blott ur pekuniär synpunkt kunde
intressera dem. Alexandra åt och drack och svarade
— smålog gjorde hon ju sällan, till och med
när hon var i bättre humör än i afton. Och
hela tiden satt hon där och upprepade i
tankarna detsamma — mer och mer bitter till
sinnes, ju mera upprymd och upptagen af
planen hennes man föreföll:
»Hvarför skulle jag inte unna honom de
nöjen han tycker om? — Han betalar dem
ju kontant.»
Men plötsligt, när hon händelsevis mötte
Thomas’ ärliga och vackra blick — gladare,
det är sant, än vanligt — skämdes hon öfver
sin egen bitterhet, öfver den besynnerliga
brutalitet, nästan cynism, som hon för sig själf i
allmänhet brukade kalla sanningskärlek, och öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
