Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Alexandra såg upp med ett litet leende i
ögonen:
— Låt oss hoppas, att ni — som det ser ut
till — få vackert månsken i Heidelberg! sade
hon, i det hon med en liten vårdslös nick lyfte
sitt glas mot Thomas, på samma gång hon reste
sig från bordet.
Som Carter föreslagit, gingo de själfva till
hotellet och hämtade Eva. Arm i arm
promenerade de långsamt i den vackra kvällen långs
villavägarnas lummiga, upplysta alléer, och
Alexandra, som var trött och litet besvärad af
den styfva korsetten, stannade då och då ett
ögonblick med handen mot sidan och drog djupt
efter andan. Thomas, med hatten i handen och
den lätta öfverrocken uppknäppt öfver det hvita
skjortbröstet, stannade också och såg ned på
henne.
Så vacker Xandra ändå är! tänkte han.
Vackrare än vanligt i det af löfverket beslöjade
elektriska ljuset ofvanför träden. Hon hade,
mindes han, för ett par dagar sedan sagt, att
han »jämförde henne med andra»... Kanske.
Men hvem, tänkte han i detta ögonblick,
kunde egentligen jämföras med henne? Hvem
hade med fulla händer frimodigt gifvit så mycket
som hon åt dem hon älskade? Hvem hade
blifvit så hårdt pröfvad och burit pröfningarna
så hjältemodigt? Hennes vackra ögon kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
